1 på 4

Mamma H skriver:

När Lilla L låg i magen bestämde vi oss för att göra ett KUB-test. Hur vi resonerade kan jag faktiskt inte minnas, snarare att vi inte resonerade alls. Vi hade inte gjort det vid de två tidigare graviditeterna men nu hade jag fyllt 35 så då borde man väl göra det?! Ingen ställde heller frågan till oss varför vi ville göra det eller hur vi tänkte om riskbedömningen skulle visa sig vara hög. Vi ville ju bara kolla att allt var bra med vår bebis. Som de flesta andra. Blodprover var redan tagna och det var dags för ultraljudet. Som vid tidigare tillfällen var det en fantastisk känsla att få se vår lilla bebis ligga inne i min mage och sprattla och vinka- så full av liv. Bebisen såg så fin ut och alla fingrar och tår fanns på plats. Barnmorskan mätte koncentrerat nackspalten. Och igen. Och igen. Siffror knappades in i en dator, det blev tyst. Jaa, sa barnmorskan, det finns en förhöjd risk för kromosomavvikelser här. Det är 1 på 4 att er bebis har Downs syndrom. Just dom orden - 1 på 4 (en på fyra) - jag glömmer dom aldrig....

Första inlägget

I den här bloggen kommer både mamma H och pappa J att dela med sig av sina olika tankar, erfarenheter och upplevelser. Mamman får börja. Den här bloggen kommer till stor del att handla om livets resa tillsammans med Lilla L och hennes två storebröder. Lilla L som nu är 3 månader och som sover sött i mammans och pappans dubbelsäng. I rummet bredvid sover brorsorna. Brorsorna som är 9 och 6 år gamla och som tycker att Lilla L är det finaste som någonsin funnits. Om dessa 3 fantastiska barn finns mycket att skriva. Så nu kör vi då....