måndag 31 augusti 2009

Födelsedag

Pappa J skriver:

För precis ett år sedan postade vi det första inlägget på Lilla L. Det handlade om dagen då vi fick veta att sannolikheten för att vår dotter skulle födas med DS var 1 på 4.

Sedan dess har det blivit 154 inlägg där vi har försökt vara trogna vår idé med bloggen: Att avdramatisera vad det innebär att få ett barn med DS. Att fokusera på allt det som känns positivt men utan att försköna eller frisera. Om jag ska välja ett enda inlägg som sammanfattar den andan väldigt bra så får det bli det här från den 28 januari i år.

Men lite endimensionellt skulle det bli om man inte ibland ägnar sig åt de svåra tankarna och upplevelserna kring att ha ett annorlunda barn. Som den här funderingen från mamma H som jag vet att många andra DS-föräldrar känner igen.

Tack alla ni andra som bloggar om liknande ämnen. Vi läser er med stor behållning varje dag. Och tack för alla kommentarer och mail till huitfeldt.lillal@gmail.com. De är alltid lika spännande att läsa.

lördag 29 augusti 2009

En flexibel tjej

Pappa J skriver:

Hon sitter i sin barnstol och äter. På sin vänstra stortå. Utan minsta ansträngning tuggar hon på den och ser lite fundersam ut. Senare sitter hon på golvet med sina ben helt raka så att de bildar ett V framför henne. Plötsligt bestämmer hon sig för att hon vill åla sig bort till andra sidan av rummet, viker sig rakt framåt, lägger ner pannan i golvet (fortfarande med benen kvar som ett V) varpå hon drar benen rakt ut (så hon sitter i split) för att sen börja åla iväg.

Visst hade jag hört att DS-barn kan vara lite mjuka i lederna. Men detta ser ju verkligen spooky ut. Hur är det med er andra föräldrar till DS-barn? Är de lika gummimjuka?

Om ja. Vet ni hur länge det håller i sig? Fortsätter de att vara mjukare än andra eller blir de lika stela som vi med åren?

onsdag 26 augusti 2009

Natt & dag

Pappa J skriver:

Lilla damen börjar finna sig till rätta på europeiska längdgrader nu. I morse vaknade hon faktiskt av sig själv vid åttatiden så snart är hon helt återställd efter veckorna i USA.

Men det är ju mycket annat som gungar i Lilla L:s liv nu. Mamma som har varit lika självklart närvarande som solen i hennes liv försvinner plötsligt på morgnarna. Och kvar blir bara....jag.

Har faktiskt gått över förväntan under dagarna. Då är hon på gott humör oftast och verkar hyfsat nöjd. Men hela kvällarna har hon vaknat med jämna mellanrum och haft svårt att komma till ro.

Det märks även på andra sätt att hon är lite orolig: Hon är till exempel extremt reserverad mot alla utanför familjen. Är faktiskt otroligt. Så länge vi är själva är hon knappt tyst eller stilla en sekund. Om hon inte babblar på med sitt ba-ba-ba,da-da-da,pa-pa-pa så hörs det gamla hederliga pruttljudet som fortfarande är så kul att göra. Och hon ålar sig fram över golvet, letar hela tiden efter nya spännande grejer att upptäcka.

Men när vi får besök är skillnaden som natt och dag. Då blir hon en zombie. Knäpptyst, apatisk, stillasittande och klängig. Lite såna blyghetstendenser har hon visat förut också men det här är extremt.

Från och med nu blir det hårdträning med nya besökare varje dag.

tisdag 25 augusti 2009

Jetlaggad?


Stockholm, tisdag morgon kl 9.55.

I förarsätet

Pappa J skriver:

Så var dagen här. Den som både mamma H och jag har längtat efter så länge. Jag för att jag äntligen får huvudansvaret för Lilla L. Mamma H för att hon äntligen slipper det hemmafruliv som hon varit så urless på.

Jag förstår henne. På sätt och vis. Men just nu känner jag mig som den lyckligaste människan på jorden. Just hemkommen från USA kanske jag uppskattar det extra mycket. Att svenska staten (genom er andra skattebetalare) faktiskt ger mig ersättning för att kunna tillbringa tid med mitt barn. Det är ju helt... FANTASTISKT!

Men hur var det man gjorde nu igen? För det är ju inte bara Lilla L som blir mitt ansvar. Lite andra grejer som liksom .... har skött sig av sig själva..... följer ju med i dealen.

Det var sex år sen jag var i den här situationen sist. Och aldrig har vi (som satt en ära i att leva jämställda) hamnat så snett som nu. Jag har inte lagt i en tvätt sedan februari. Inte städat sedan juni -08. Och nu är det FET PAYBACKTIME. Det har jag fått höra sedan juli -08. Så jag har laddat.

Det finns en annan tråkig konsekvens av allt detta. Om man frågar Lilla L så ser hennes topplista ut så här: Först kommer mamma. Sen mamma.... sen mamma. sen ingenting. sen ingenting. Sen brorsorna. Sen pappa.

Men nu är jag här. I förarsätet.

Måste sluta nu. Ska hänga första tvätten.

fredag 21 augusti 2009

Den stora packdagen

Mamma H skriver;

I dag är det den stora pack- och städdagen. Städa slipper vi göra själva men packningen kommer vi inte undan. Vi hade inte direkt lite saker med oss när vi åkte hit och jag vill lova att vi har inte mindre packning efter 7 veckor. Pappa J har klivit av sitt skift efter sina 5 veckor. Firade med en öl och en pizza till lunch. J och H har tagit en tur in till Ford´s Theater. Storebror H kunde inte lämna Washington utan att få inspektera Lincolns mordplats. M och Lilla L turas om att använda DVD:n medan jag plockar. Utanför fönstret pågår ett stort och vackert åskoväder.

torsdag 20 augusti 2009

Risgryn

Döm om vår förvåning när vi i går hittade två tänder inne i Lilla L:s mun. Dom har vi väntat länge på. Dock inte där man skulle kunna förvänta sig att hitta dom första tänderna. Nej, Lilla L har fått sina två första vampyrtänder. Två små sylvassa hörntänder som inte syns ännu men dock känns. Hur har ni andra haft det med tänder? Fler vampyrer?

tisdag 18 augusti 2009

Höstluft?

Mamma H skriver;

Så här inne på den 7:e veckan som turist så börjar motivationen att tryta. Motivationen och orken att ta sig an nya aktiviteter. Både hos mig och hos barnen. I dag tog vi i alla fall en sväng in till Natural History og Museum igen och deras planetarium. Killarna såg en häftig 3D film om dinosaurer. Lilla L och jag fikade under tiden. Det ryktas om höstluft därhemma. Låter härligt i mina öron. Inte minst efter snart 7 veckor i 35-gradig värme...

söndag 16 augusti 2009

Utmattade barn

Mamma H skriver;

Söndag morgon. Solen skiner så också i dag från den blåaste av blåa himlar.

- Vad vill ni göra i dag killar? Ska vi gå till poolen?

- Åh, neej, inte poolen. Vi ooorkar inte bada mer....

- Ehh???

fredag 14 augusti 2009

Hemlängtan

Mamma H skriver;

Nu har det gått sex veckor sedan vi lämnade Sverige. Det är en lång tid att vara hemifrån, särskilt om du är barn. Brorsorna längtar hem nu. Att längta hem är någonting bra tänker jag. Den ene sitter nostalgiskt och längtar till Gotland, där han i vanliga fall tillbringar sina somrar. Drömmande radar han upp olika händelser som han förknippar med G. Den andre längtar efter sitt rum och sina kompisar och har kommit till en slutsats han upprepat de senaste dagarna: "det är mycket bättre i Sverige än i USA:". Själv längtar jag efter mitt nyrenoverade hus och efter att få börja jobba. Pappa J hinner inte med att längta. Kanske att också Lilla L längtar. Hur som, om åtta dagar sitter vi på planet och längtan är över.

torsdag 13 augusti 2009

Lars + bröllopsdag

Vi har haft besök ett par dagar av J:s amerikanske vän Lars. Lars bor i vanliga fall på stranden i Californien. Senast J och Lars träffades var för 25 år sedan. Nu var det dags igen. J hade sin första lediga eftermiddag i går så vi bestämde oss för att turista. Det blev ett besök till Capitol Hill inkl guidad tur. I går var också Lars födelsedag och vår bröllopsdag. I 9 år har vi varit gifta och i 16 år har vi varit soulmates. Det firades med ett restaurangbesök här i Georgetown. God mat och gott vin. Det sammantaget med trevligt middagssällskap, väluppfostrade barn och världens mysigaste bebis gjorde det hela till en mycket lyckad kväll.





onsdag 12 augusti 2009

Med ett leende kommer man långt...

Mamma H skriver;

Mycket kan man säga om amerikanarna men en sak är i alla fall säker. Dom är otroligt duktiga på att vara artiga och vänliga. Nästan alla vi möter. Det är faktiskt riktigt trevligt. Alltid hälsa, alltid fråga hur det står till, be om ursäkt, flytta på sig, hjälpa till. Alltid med ett leende. Jag gillar det. Så många leenden och vänliga ord som Lilla L har fått under våra sex veckor i USA - mer än under hela sin livstid i gamla, hederliga Svedala.

tisdag 11 augusti 2009

Dagsrapport

Värmerekord för sommaren i dag. Nästan 40 grader i skuggan. Några timmar vid poolen och resten av tiden inomhus i luftkonditioneringen. Middag ute på mexikansk restaurang. God marguerita, god mat och goda chips (tyckte framför allt Lilla L). Promenad hemåt i den tropiska värmen. Snart läggdags för mig. Pappa J får snällt sitta uppe och vänta på att morgonen gryr i Svedala innan han får leverera och sedan krypa till kojs.

måndag 10 augusti 2009

Tack G!

Mamma H skriver;

22 pm. 30 grader Celsius. Tack Gode Gud för luftkonditionering.

lördag 8 augusti 2009

Överlämning

Mamma H skriver;

Om 2,5 veckor är det dags för mig att hoppa ur mysdressen och i jobbstassen, börja sminka mig igen och gå iväg till jobbet. 15 månader av föräldraledighet är till ända. 15 månader som har varit fantastiska, mysiga, roliga men också långtråkiga och stundtals frustrerande (som med allt annat). Än dock, all tid jag har fått tillbringa tillsammans med mina 3 barn - det är en ynnest och det ska jag leva på länge. Nu är det dags att lämna över stafettpinnen till pappa J som är mer än redo att axla ansvaret för hus och hem dom kommande fem månaderna. Nu är det hans tur att handla, laga mat, städa, tvätta, hämta barn, packa gympapåsar, göra matsäckar, köpa födelsedagspresenter, handla kläder till barnen, besöka läkare och habiliteringen osv osv osv. Själv ska jag njuta av att kliva in i den "barnfria" zonen...

torsdag 6 augusti 2009

Långtur

I går eftermiddag var vi ute på en långtur här i DC. Barnen ville gärna gå tillbaka till Lincoln Memorial (det tar ca 45 min att gå dit). Temperaturen visade som vanligt drygt 30 grader och det var mitt på dagen så jag försökte lite fint att avstyra den idéen. Men dom var som vanligt mycket målmedvetna. Lilla L sov i vagnen och vi gav oss i väg. Promenerade längs med floden, där det i alla fall fläktar lite. På vägen blev jag getingstucken i nacken (vet ni hur ont det faktiskt gör...)Väl framme vid Lincoln ville killarna fortsätta promenera ner till Washington monument. Så det gjorde vi. Svetten rann på mig och vattnet tog slut illa kvickt. Men dom var helt opåverkade och knallade bara på. Vid Washington monument tog vi en paus innan vi gick lite till. Sen var jag helt slut och lyckades övertala killarna om att ta T-banan hem, vilket dom gick med på. Flera timmar senare ramlade vi in över tröskeln här hemma. Jag - helt färdig.





tisdag 4 augusti 2009

Hög på svett

Mamma H skriver;

8 am. 27 grader Celsius. Jag och min ipod. Sahara Hotnights. Ner genom gatorna i Georgetown, korsa M street, fram till svenska ambassaden (som ligger så tjusigt precis vid vattnet). Ett löparsteg i taget. Längs Potomac river och fram till Lincoln Memorial. Och så tillbaka igen. Det är vad jag kallar en löparrunda med klass. Jag blir hög varje gång....

måndag 3 augusti 2009

Slö söndag

I går var det en regnig söndag här i Washington. Temperaturen sjönk till 27 grader. Vi hade en skön och slapp förmiddag i huset. Lilla L har blivit väldigt intresserad av att titta på "Sånghatten" på DVD. Sitter hur länge som helst framför TV:n och blir sur när vi stänger av. Vi gav oss ut hela familjen för att äta lunch i Georgetown och när pappa J återvände till kontoret i huset så ägnade jag och barnen oss åt lite shopping. Tyvärr är det inte särskilt billigt här alls. Men shoppa kan man ju göra ändå.

I dag ska jag och barnen ge oss iväg till Arlington cemetary och hälsa på Kennedy. Pappa J ska ge sig ut på vägarna och leta nyheter.

söndag 2 augusti 2009

My master

Mamma H skriver;

Jag är en otålig person. Jag har ett väldigt dåligt tålamod. Det har jag fått från min älskade far. Han är likadan. Oavsett om det gäller städning eller ett beslut som ska fattas så vill jag att det ska gå fort. Fort, fort. Med Lilla L går det långsammare när jag vill att det ska gå fortare. Hon är bara 1 år men lär mig redan att det inte alltid måste gå fort. Man kommer fram ändå. Lilla L kommer fram ändå. Tänk - bara 1 år och redan my master!

lördag 1 augusti 2009

Fredagsmys




Fredagsmys i Washington med hämtmat(kinesiskt), popcorn och film.