onsdag 24 november 2010

Wow!

Lilla L har börjat prata. Faktiskt. Vi står häpna brevid och lyssnar. Hon försöker härma nästan allting vi säger. En del ord är VÄLDIGT otydliga men en del ord är nästan rena. Hon tecknar samtidigt som hon pratar så vi förstår ju vad hon menar. Annars skulle det vara svårare. Men ändå. Jag är grymt imponerad av henne - hon VILL ju prata.Och det känns som en början.

söndag 14 november 2010

Vår lilla hjälpreda

Lilla L har blivit en hejjare på att hjälpa till här hemma. Hon plockar i och ur diskmaskinen, i och ur tvättmaskinen, dukar innan middag samt torkar gärna av bord och golv. Faktiskt till stor hjälp!









söndag 31 oktober 2010

Jäkla busunge!!!

Pappa J skriver:

Hon har utvecklat en lite ny sida vår lilla sköna unge. Det är ju så där med barn att ju äldre de blir desto mer lär man känna deras unika personlighet. Stora storebror är ordningssam, pålitlig men samtidigt väldigt envis. Lilla storebror är en charmig slarver som gör allt på lust och intuition och älskar att sova länge på morgnarna. Vi trodde att Lilla L var en snäll och följsam tjej som aldrig tar några risker i onödan. Men när hon nu är två och ett halvt så måste vi lägga till en egenskap. Hon är helt enkelt ett busfrö.

Några exempel från de senaste dagarna:
- Vi har just dukat upp fina lördagsmiddagen och tänt alla fina ljus. Precis när vi lagt upp maten på hennes tallrik greppar hon den resolut och slänger den i golvet. All pasta hamnar på mattan.

- Vi lägger mer eller mindre ömtåliga saker på den låga skiljevägg som går mellan trappan och hallen i övervåningen. En praktisk mellanstation för saker som ska ner i källaren så kan man ta dom med sig när man ändå är på väg ner dit. Nya nöjet: Att vräka ner allt som ligger där så det krossas/förstörs i trappan.

- Vi sätter på musik på datorn. Nya nöjet: Smacka ihop laptoppen med en smäll så den stängs av och musiken tystnar.

Och det säkraste sättet att få henne att fortsätta med alla såna upptåg är att se arg ut och säga NEJ!!! Det är det mest dråpliga hon vet. Den enda effekten det får är att hon gapskrattar och snabbt springer iväg för att göra om samma sak som hon just blev utskälld för.

En jäkla busunge är hon. Och det känns faktiskt rätt skönt.

tisdag 28 september 2010

Utveckling..

Mamma H skriver;

Det är söndagmorgon. Jag står och klär på mig i sovrummet. Någon står och drar i mitt byxben. När jag kikar ner ser jag en näpen liten flicka som tecknar (och säger) "mamma jobba?" och ser frågande på mig. Tvåordsmeningarna är här nu.

tisdag 14 september 2010

Billig i drift

Lilla L växer långsamt, ja i alla fall om jag jämför med den tillväxttakten som brorsorna hade i samma ålder. Pigg och rask som hon är så känns det inte som ett problem just nu. Det är till och med bra ur en ekonomisk synpunkt. Hon använder nämligen samma kläder väldigt länge. Och samma skor. Man undrar om dom där små fötterna nånsin ska bli så mycket större.

Här hemma så går hon hela tiden nu. Det känns häftigt! På förskolan tar hon det lugnare och har inte gått lika mycket. Hennes favoritsysselsättning just nu är att sparka boll utomhus. Och jag lovar - hon har talang den tjejen...

torsdag 12 augusti 2010

På två ben!

Lilla L har börjat gå. Rekordet så här långt är 12 steg utan stöd. Här kommer bildbevis.



tisdag 3 augusti 2010

Snart en sommar sedan..

Mamma H skriver;

Det var länge sedan det skrevs några rader på den här bloggen. Nästan en hel sommar sedan. Datorn har fått vila, tankarna likaså. Sommarlov är härligt. Långt borta är jobb, vardag och rutiner. Vi är här och nu. Allt blir så enkelt. Barnen njuter av den rutinlösa tillvaron och jag likaså. Så här långt har det blivit många lata dagar på den gotländska ön och soliga dagar vid poolen hemma hos mormor och morfar. Och så vårt första teckenläger som var fullt av upplevelser. Det jag tar med mig från den veckan är framförallt de många meningsfulla samtalen med andra föräldrar kvällstid. Om livet. Om livet med ds. Så många trevliga människor som jag nu skulle vilja kalla vänner. Människor jag aldrig tidigare träffat men som vi delar en erfarenhet med. En erfarenhet som inte så många andra har. När veckan led mot sitt slut började jag känna en viss mättnad. En mättnad på allt som har med ds att göra. En längtan efter det "vanliga" livet som väntade utanför. Där ds inte har så stor plats, bara en liten.

Nu packar vi om resväskan igen för jag vet inte vilken gång i ordningen. Sommarlovet fortsätter lite till. Nu väntar en resa till den garanterade solen.

Bjuder på en bild på vackra sommarbarn!

söndag 13 juni 2010

Ner för landning

Blir allt längre mellan inläggen på bloggen men tiden har helt enkelt inte räckt till under den senaste tiden. Maj har, som alltid, varit en väldigt hektisk månad med avslutningar, picknickar och framträdanden. Har man tre barn så får man dessutom mulitplicera med 3 vad gäller allt. Men nu ser vi ljuset i tunneln.Dom flesta av killarnas aktiviteter är nu slut för terminen och vi drar en djup suck av lättnad och ser fram emot 6 veckors ledighet tillsammans. Utan några som helst måsten. Lilla L mår fint-fint. Förutom mamma och pappa säger hon nu också nä, mer och Lova. Häftigt!

tisdag 11 maj 2010

På tu man hand

Mamma H skriver;

I morgon bitti flyger storebror H och undertecknad till London för en weekendsemester på tu man hand. Ser verkligen fram emot att få tillbringa mycket tid tillsammans med bara ett barn i taget. Har bestämt mig för att göra samma sak med lillebror M och Lilla L när dom kommer upp i 10-årsåldern. Lillebror M vet redan vart han vill åka. Till ett varmt land där man kan bada. Ska bli spännande att höra vart Lilla l vill åka när hon är 10 år. Bara 8 år dit...

söndag 2 maj 2010

En tålig tjej

Pappa J skriver:

"Så snäll hon är!". Det hör man ofta om Lilla L. Senast nu i helgen då vi drog iväg hela klanen på Bajen-IFK Norrköping på Söderstadion. Vet inte vad hon tyckte om matchen men så länge hon fick popcorn och bullar så verkade hon stortrivas där i snålblåsten. Inte ett gnälljud kom över hennes läppar under två timmar.

Och även om hon förstås är bajare så unnade hon storsint ändå sin morfar & mormor (inbitna norrköpingsfans) att mysa sig genom middagen efteråt när bortalaget förnedrat Bajen genom att vinna med 3-2.

Någon kanske tänker att hon inte tycker så mycket och därför upplevs som "snäll". Men så ÄR det faktiskt inte. För hon har ofta åsikter om olika saker och protesterar en hel del. Det har vi inte minst märkt nu när hon lärt sig att skaka på huvudet. Det gör hon nämligen väldigt ofta. Nä, vi börjar tro att vi har fått en riktigt tålmodig och tålig tjej som helt enkelt inte är så gnällig. Och det känns härligt.

måndag 26 april 2010

NÄ!

Lilla L har lärt sig ett mycket användbart uttryck på sistone. NÄ! För att extra tydligt visa att hon inte vill ha skakar hon samtidigt på huvudet. Bra att kunna.

lördag 17 april 2010

Nära, nära, nära

Pappa J skriver:

Som jag varit inne på i några andra inlägg så får man stretcha sitt tålamod tillsammans med Lilla L. Man är ju inte van att vänta så länga på varje nytt steg i utvecklinggen. Just nu är det mycket fokus på stå utan stöd och gå.

Och vet ni? Alldeles nyss ställde jag henne mitt på golvet - och hon stod kvar! I åtminstone tio sekunder. Både hon och jag bubblade av skratt när hon var på väg att ramla men sedan lyckades parera och hålla sig kvar på benen.

Annars är hon otroligt ovillig att ta risker. Hon tar inte nästa steg i utvecklingen förrän hon är 100 procent säker på att lyckas. Så hon har nog haft detta i sig ett tag men tidigare när jag har ställt henne mitt på golvet så har hon direkt satt sig ner. För säkerhets skull.

Men nu: No more. Viva!

tisdag 13 april 2010

Äntligen

Pappa J skriver:

Varje morgon i TRE långa månader har man stoppat en michelingubbe i barnvagnen; tre lager av bomull, fleece och overall. Som jag har längtat efter ett lite enklare liv med färre lager och större rörelsefrihet.

Och när vi kom hem från påsksemestern häromdagen så var den efterlängtade stunden äntligen här. En manchesterjacka + lätta skor och en tunn mössa räckte som dagisuniform. Så enkelt, så njutbart. Tänk att det krävs så lite för att göra en pappa på gott humör ibland.

torsdag 25 mars 2010

Med solsken i blick

Pappa J skriver:

Det är så kul att gå med Lilla L till dagis. För hon är så oerhört glad i att komma dit. Hon har inte alltid varit så glad i att vi lämnnar bort henne till någon annan. Mycket gråt och tandagnisslan har det blivit. Men dagis var en kärleksaffär från första stund.

Så här såg det ut häromdagen när vi gick dit. Glädje och förväntan hela vägen.




onsdag 17 mars 2010

Livet antar jag?

Mamma H skriver;

Just nu snurrar det på i ett väldigt högt tempo i vårt liv. Veckorna är sprängdfyllda med jobb, skola, dagis, läxor, föräldramöten, utvecklingssamtal, fotbollsträningar, kalas, provtagningar, habkontakter med mera, med mera. Nästan svårt att hålla näsan ovanför vattenbrynet. Det positiva är att Lilla L inte haft en enda VAB-dag sedan hon började på dagis. Otroligt! Och killarna har heller inte varit sjuka. Nu längtar vi till påsk och resan till fjällvärlden. Långt, långt borta från alla måsten. Mmmm....

måndag 8 mars 2010

Små steg, små mirakel

Pappa J skriver:
Jag minns när vi såg Lilla L:s mjuka, överrörliga kropp på golvet. Liggande. Hon älskade att ligga där på rygg och suga på sina leksaker. Vid en ålder när andra barn sedan länge både satt och kröp.

Hon kommer ALDRIG att sitta, tänkte vi. Hur skulle det gå till?! Det fanns ju ingen styrsel i den där lilla underbara kroppen. Men gradvis så närmade hon sig. Och så en dag satte hon sig upp med en schwungfull rörelse som man aldrig hade trott henne om.

Så satt hon där. Och sög på sina leksaker. Kommer hon verkligen någonsin lära sig att ta sig från punkt A till B. Hur skulle det gå till? misströstade vi ännu en gång. Men så en dag ålade hon sig plötsligt fram, graciöst som en isprinsessa. Visserligen vid en ålder då andra barn sedan länge går. Men ändå.

Samma mönster upprepade sig med att ställa sig upp. "Kommer hon verkligen någonsin" tänkte vi. Men så en dag för inte så länge sedan så började hon ställa sig upp mot allt. Nu kan vi ganska lätt föreställa oss hur det ser ut när hon börjar gå.

För det är ju så med Lilla L och hennes speciella vänner (med Downs förbättring, som hennes storebror så fint kallar det) att de kommer ju på alla de där grejerna. Så småningom. Och den som väntar på något gott blir desto gladare när det väl sker.

lördag 6 mars 2010

Framtida OS-hopp?

Mamma H skriver;

Lilla L är en kastare. Hon kastar det mesta. Mat, vattenflaska, leksaker. Fort går det, man hinner knappt blinka och en himla svung har hon i kastet. I bland blir mamman lite trött på kastandet. Att inte kasta är liksom grunden till så mycket. Som t ex att äta fint, dricka ur mugg istället för pipmugg, att bygga med klossar, måla, ja, vad du vill. Tålmodigt har mamman och Lilla L lekt med att lägga klossar i låda, sätta ringar på pinne, ge och ta leksaker. Det börjar bli bättre. Hon är en fena på att sätta ringar på pinnen nu. Men plötsligt så kommer det. Det impulsiva kastet. Det är ju så kul. Det går ju bara inte låta bli. Dröjer nog ett tag till innan jag lämnar tallriken med mat i hennes närhet utan min egen närvaro.

tisdag 23 februari 2010

Gå, gå, gå

Mamma H skriver;

Sedan Lilla L började på dagis är hon mycket mer intresserad av att stå och gå. Kan tänka mig att hon fått inspiration av sina dagiskompisar. Hon ställer sig upp mot soffan, går runt bordet och mellan stolar. Tar tag i byxbenet på mig eller J och drar sig upp. Lära gå-vagnen används flitigt. Vi har inhandlat "walking wings", en slags sele där hon får träna på att gå utan att hålla i något/någon i händerna. På så sätt över hon också upp balansen. Kan rekommenderas. Jag längtar så tills hon tar sina första stapplande steg. Men vis av erfarenheten så vet jag att det kommer att dröja ytterligare några månader innan vi är där. Tålamod, tålamod...

måndag 15 februari 2010

Teckenläger sommaren 2010

Har precis anmält hela familjen till teckenläger i Västanvik vecka 28. Platserna släpptes i dag på svenska downföreningens hemsida och brukar gå snabbt som tusan. Blir vårt första läger och det ser vi verkligen fram emot. Vilka ska med? Skynda, skynda att anmäla...

fredag 12 februari 2010

Viktigt att borsta tänderna

Mamma H skriver;

Lilla L börjar känna igen sina kvällsrutiner. Efter kvällsduschen/badet när vi går upp för trappen mot hennes rum tecknar hon genast sova. När vi kommer upp för trappen tecknar hon borsta tänderna. När hon lägger huvudet på kudden tecknar hon borsta tänderna igen. Det är väldigt viktigt att vi ska borsta tänderna. Sen gapar hon fint men man får snabba sig på för man har bara en kort stund på sig innan hon fått nog. Så himla häftigt det här med tecken. Det funkar ju faktiskt. Mer och mer uttrycker Lilla L sin vilja med tecken och inte bara imiterar oss som hon gjorde i början. Hon tecknar när hon vill ha äpple, smörgås, kaka, äta, sova eller borsta tänderna. Och då får hon det förstås.

måndag 8 februari 2010

Mamma H skriver;

Helgen som gick var sådär. I alla fall halva helgen. I lördags kväll smög en märklig magåkomma/infektion över mig och gjorde mig fullständigt energilös. Så fortsatte även söndagen. Pappa J var iväg på sitt årliga Vasaloppsträningsläger och jag var själv med barnen. Lilla L gillar inte när jag bara ligger på soffan. Då blir hon sur. Men brorsorna var snälla. Lekte med lillasyster och dammsög även huset (ok, jag var tvungen att efterstäda något men ändå!)Blir bra när också Lilla L kan börja hjälpa till här hemma. Innan jag däckade hann jag i alla fall med min skidträning - 1,5 mil i spåret. Bara 3 veckor kvar till Tjejvasan.

tisdag 2 februari 2010

Rapport från förskolan

Mamma H skriver;

Sedan en vecka tillbaka är Lilla L inskolad på dagis. Och det går fin-fint. Vid ett par tillfällen har hon fällt några tårar när vi har lämnat men det har snabbt gått över. Andra dagar har hon bara vinkat. Till en början var hon sammanbiten och inkännande men nu känner hon sig mer hemma och har börjat ta för sig. Söker kontakt och tecknar lite med personalen. Personalen känns fantastisk - så intresserade av Lilla L, hennes träning och utveckling. Det kommer bli bra. Och som storebror H säger varje morgon till Lilla L när vi ska gå i väg till förskolan;

- L, kom ihåg att du är den coolaste tjejen på hela dagis!

lördag 30 januari 2010

Tomt i sängen

Pappa J skriver:

Har just nattat Lilla L i hennes nya växasäng. Hon somnade på fem minuter. Så är det oftast nu för tiden eftersom dagisdagarna suger ganska mycket energi ur henne. Man blir alltid lika förvånad hur lätt det går när man väl bestämt sig. Det är som att de små barnen känner att vi verkligen har bestämt oss för att hon ska sova i egen säng och då blir det inte så många protester.

Minns förra gången vi försökte. Lite halvhjärtat la vi över henne i spjälsängen efter att hon somnat i vår säng som vanligt. Gissa om hon tyckte att hon borde flyttas tillbaka igen. Det experimentet varade exakt två timmar. Vi saknade den rätta övertygelsen.

Men nu är det alltså på riktigt. Hon ligger där i sällskap med sin Lilla Anna-docka, kramåsnan och lite andra mjukiskompisar och snusar så sött. Som om hon aldrig gjort något annat. Skönt att det är avklarat. Men visst -ibland känns det lite tomt i sängen.

torsdag 28 januari 2010

Idag-boken - hallå alla DS-föräldrar

Nu är Lilla L är dagistjej tänkte vi börja köra igång med idag-boken. Förskolan hade tänkt sig att använda en vanlig skrivbok att skriva och sätta in bilder i. Nu undrar jag;

- Hur använder ni idag-boken? Skriver? Sätter in teckenbilder? Foton?
- Går den mellan förskola och hemmet varje dag?
- Hur ser er idag-bok ut? Har ni någon från Hattenförlag? Stora eller Lilla? Har ni någon annan variant?

Tacksam för alla tips vi kan få.

måndag 25 januari 2010

Stor tjej eller kanske stora föräldrar...

Lilla L skriver;

Äntligen har mina föräldrar insett att jag är en stor tjej nu och släppt ut mig ur deras säng. Så här fin säng har jag fått i mitt rum. Jag sover gott om natten - prinsessa som jag är. Värre är det nog med mamma och pappa. Dom saknar mig visst. Måste vara en ålderskris...







söndag 24 januari 2010

I startgroparna

Pappa J skriver:

Så var då fem månaders pappaledighet till ända. Slut på slöa vardagsmorgnar då inget särskilt händer och frukosten nästan obemärkt går över i lunch. Slut på höstpromenader i septembersolen när Lilla L slumrar in på väg till det ekologiska fiket vid kyrkan. Slut på (ibland lite väl) ensamma dagar utan något speciellt program.

Det blir som att växla direkt från ettan till femman på bilen. Från skogsvägen med vildväxande gräs i mitten till autobahn och 200 km/h: Lämna dagis. Hopp upp på cykeln genom stan. Snabbdusch och lätt springande steg de tre trapporna upp till redaktionen. Inte komma för sent till morgonmötet. Jobba, jobba. Spelar ingen roll hur länge du är där. Vad du får gjort är det som räknas. Ojoj. Klockan redan så mycket! Ner och byta om. Upp på cykeln och genom stan igen. Hämta på dagis. Vad ska vi äta? Och var är killarna? Förresten har inte M fotboll idag? Laga, laga. Äta, äta. Skjutsa, skjutsa. Hämta, hämta. Gulla, gulla. Söva, söva.

Sova.

söndag 17 januari 2010

Sjukhushelg

Mamma H skriver;

Helgen som gått har tillbringats inne på Sachsska barnsjukhuset. Lilla L:s förkylning gick inte alls över av sig självt. Tvärtom. Hon fick hög feber och en allt värre tilltagande hosta. Var inne en sväng på torsdagen men blev hemskickade med penicillin. Hjälpte inte och på fredagen steg febern skyhögt (40,7) på nytt. I fredags kväll blev en stackars liten ynklig tjej inlagd. 2 dygn har vi varit där och nu är hon hemma på permission med förhoppning att allt fortsätter gå åt rätt håll och att hon därmed blir utskriven i morgon. Pappa J och jag har turats om att vara på sjukhuset och då och då har brorsorna kommit på besök. Som tur är bor vi inte längre än 7 min bort med bil. Lilla L mår mycket bättre efter lite dropp, intravenös antibiotika och lite syrgas. Så nu hoppas vi på att kunna fortsätta inskolningen på dagis i veckan. När ska man lära sig att det aldrig blir som man planerat?

tisdag 12 januari 2010

Dagistjej

Mamma H skriver;

Lilla L har avverkat sin andra dag på förskolan. Trots snuva och hosta har det gått väldigt bra. Många små kompisar med snuva och hosta finns förresten på förskolan. Första dagen var hon och J där ett par timmar men i dag både åt och sov hon där. Hon är, pga av baskiluskerna, inte på sitt bästa humör men glad och nöjd ändå. I dag hade mamman också möte med förskolechefen och den "ansvarige" för Lilla L. Vi pratade tecken, träning, habilitering och Karlstadmodell. Svårt att veta så här i början vilka förväntningar/krav vi kan ha. Dom känns i alla fall intresserade och det känns positivt. Som t ex att all personal på förskolan nu går kurs i tecken - grundkurs och sedan fortsättningskurs. Lilla L imponerade stort när hon visade upp sitt ordförråd i tecken.