torsdag 12 augusti 2010

På två ben!

Lilla L har börjat gå. Rekordet så här långt är 12 steg utan stöd. Här kommer bildbevis.



10 kommentarer:

Lena sa...

Grattis Lilla L!

Erika sa...

Wohooo!! Vilken grej! Grattis till nya upptäckter Lilla L och grattis till mer motion mamma och pappa!

Maria sa...

Härligt tjejen!
Heja, heja!!!

Annika sa...

Åh va kul, duktiga lilla L! :-)

Masarinmamman sa...

Och som hon går! Så coolt! Ser fram emot att få se henne - och er - live hemma hos O med familj!

KakaFoni sa...

Ber om en sak, ditt barns integritet, hon är naken och det finns fullt med otäcka människor som spar ner sådana bilder :-/ och bara för att hon är barn så har hon väl ändå rätt att slippe hängas ut naken på Internet för alla människor som råkar passera din blogg... Det är som att lämna ditt fotoalbum för alla ... i tunnelbanan...

Lilla L sa...

Kakefoni: Tack för din synpunkt. Hon är 2 år. I våra ögon finns det inget oskyldigare och är det någon i samhället som har problem med att se en naken 2-åring så är det dom det är synd om.

Jag undrar vem du är?

Anonym sa...

Men vilken toppentjej :) Jag är i 22 veckan, tillräckligt gammal för att fundera över det. Funderade och hoppade över KUB. Tack för en fin läsupplevelse!

Anonym sa...

"Kakefoni: Tack för din synpunkt. Hon är 2 år. I våra ögon finns det inget oskyldigare och är det någon i samhället som har problem med att se en naken 2-åring så är det dom det är synd om."

Det är sådant tänk som gör att Internet är ett smörgåsbord för pedofiler... Du och vi andra har en vettig syn på barn, de har de inte och det är vår uppgift att skydda våra barn från att exponeras nakna på Internet, serverade och klara för pedofiler att ladda ner.

Här kan du läsa om vad som är på gång som skydd för barns integritet på Internet

http://www.expressen.se/debatt/1.2102313/foraldrabloggarna-hanger-ut-sina-barn

Lotta sa...

Hej!
Vad härligt att se henne uppe och gå! Det kommer säkert finnas tillfällen framöver när ni tänker på hur lugnt det var innan hon kom så långt, men visst är det det här man ser fram emot, att äntligen! Sara är nästan där - hon står utan stöd och går med förtjusning bakom sin lära-gå-vagn eller om någon håller henne i händerna, så snart, snart hoppas vi att även hon är på gång.
Ha det!
Lotta