Veckans Hjältar...

är Lilla L:s mormor, morfar, farmor och moster som alla har anmält sig och ska påbörja kurs i stödtecken (TAKK) nu i vår. Vilket engagemang! Mormor och morfar som varit och hälsat på i helgen har redan börjat sin kurs och visade redan upp många tecken. Mycket imponerande! Roligt är också att Lilla L tittar så fascinerat och intresserat när man tecknar till henne.

En ny värld

Mamma H skriver:

I dag var vi på kombinerat adventsfika och 2-årskalas hos våra goda vänner familjen H. Mycket mysigt! Där var också flera andra vänner och bekanta som inte träffat Lilla L sedan i somras. Några har inte hunnit träffa henne alls. Många är nyfikna på Lilla L och hur det går för oss. Vi berättar om habilitering, stödtecken (TAKK), resursperson på dagis, träning och utveckling. Det går upp för mig under samtalets gång vilken ny värld vi har trätt in i. En värld som inte alla delar. Dom flesta har ingen aning om att man t ex använder stödtecken(TAKK) till barn med ds. Få vet hur habiliteringens verksamhet fungerar. Det är ingenting konstigt alls med det. Det hade inte vi heller innan Lilla L kom till oss. Men tänkt vad mycket nytt vi har fått lära oss. Nu sitter vi där och berättar utan att staka oss en enda gång om Lilla L och hennes speciella förutsättningar. Och det känns så naturligt. Och bra. Och spännande.

Win-win situation?

Mamma H skriver:

Vi har ofta många och långa diskussioner med framförallt vår 6-årige lillebror (men också med storebror) om hur mycket tid man får spendera framför datorn. Han driver linjen obegränsat med tid, föräldrarna vill ha fasta datadagar med bestämda tider. Vi diskuterar fram och tillbaka och försöker kompromissa från bägge håll. Ett undantag finns dock. Så länge man använder datorn för att lära sig nya stödtecken (TAKK) så tycker föräldrarna att det är ok. Vi har installerat Teckenhatten (Hattenförlag) på datorn för att alla i familjen ska lära sig stödtecken. Forskningen visar nämligen att användandet av stödtecken underlättar inlärningen av det talade språket. Den största utmaningen för Lilla L kommer nämligen vara att lära sig prata (hon har dock väldigt bra draghjälp i form av två oavbrutet snackande brorsor). Med tecken får hon dessutom ett sätt att kommunicera fram tills dess att hon lär sig prata. Således tar bröderna H och M chansen att få nyttja datorn och lär sig samtidigt tecken. Det har resulterat i att dom börjar bli riktiga fenor på tecken och fullkomligen sprutar ut nya ord varje dag. Är det månne det som kallas en "win-win-situation"?