måndag 29 december 2008
fredag 26 december 2008
Peppar, peppar
Pappa J skriver:
Då vi väntade Lilla L läste vi förstås på en hel del om vilka speciella svårigheter det skulle innebära att få ett barn med DS. Och ett problem som ofta togs upp var en ökad känslighet för infektioner. Därför har vi hela tiden väntat på "the big one." Den stora förkylningen som skulle slå ut henne fullständigt, som skulle få febern att rusa mot 41 grader och som skulle få hennes luftrör att väsa som en hel säckpipsorkester. Men inte. Varje gång hennes näsa har börjat rinna och vi har berett oss på det värsta så har hon lyckats mota infektionen nästan innan den bryter ut och dagen efter har lilla näsan varit torr igen.
Man vågar förstås aldrig hoppas för mycket på mirakel. Men nu har hela familjen inklusive Lilla L:s mormor drabbats av (vad som verkar vara en mycket smittsam) influensa. Alla utom. Ja ni förstår. Den enda som har dansat igenom julhelgen utan hosta, feber och rinnande näsa är Lilla L. Än är det dock för tidigt att korka upp champagnen. Hon kan fortfarande bli den sista käglan som faller. Men det ser ljust ut. Peppar, peppar.
Då vi väntade Lilla L läste vi förstås på en hel del om vilka speciella svårigheter det skulle innebära att få ett barn med DS. Och ett problem som ofta togs upp var en ökad känslighet för infektioner. Därför har vi hela tiden väntat på "the big one." Den stora förkylningen som skulle slå ut henne fullständigt, som skulle få febern att rusa mot 41 grader och som skulle få hennes luftrör att väsa som en hel säckpipsorkester. Men inte. Varje gång hennes näsa har börjat rinna och vi har berett oss på det värsta så har hon lyckats mota infektionen nästan innan den bryter ut och dagen efter har lilla näsan varit torr igen.
Man vågar förstås aldrig hoppas för mycket på mirakel. Men nu har hela familjen inklusive Lilla L:s mormor drabbats av (vad som verkar vara en mycket smittsam) influensa. Alla utom. Ja ni förstår. Den enda som har dansat igenom julhelgen utan hosta, feber och rinnande näsa är Lilla L. Än är det dock för tidigt att korka upp champagnen. Hon kan fortfarande bli den sista käglan som faller. Men det ser ljust ut. Peppar, peppar.
torsdag 25 december 2008
En riktigt sjuk jul
Pappa J skriver:
Så stod huset äntligen färdigt efter en hel höst av snickrande, elektrikande och målande. Så länge som vi sett fram emot att få fira jul hemma i vårt nya större hus! Allt var upplagt för en riktigt perfekt jul.
Men är det en sanning som alltid är giltig så är det den att inget blir som man tänkt sig. Precis när svärföräldrarna hade satt sig i bilen för att åka hit från Norrköping så började jag känna hur jag frös. Liksom inifrån. Vi ringde dom och förvarnade om att det nog fanns smittsam sjukdom i familjen - men dom ville inte låta en sån sak förstöra julefriden så dom åkte hit i alla fall. Och lagom till att dom kom fram så hade jag 39 graders feber. Och det visade sig att mellanbror M också var sjuk. Sedan dess har vi fallit som käglor en efter en, mellan grötrim, julklappsöppningar och julbord.
Vi var väldigt tacksamma för att våra (svär)föräldrar trotsade risken att få julledigheten förstörd av sjukdom. Hade de inte kommit hit hade fiaskostämpeln hängt som ett mörkt moln över vår "perfekta jul."
Tack vare att de kom så blev det ändå väldigt bra - inte minst för barnen.
Men som pricken över i fick vi just ett mess från svärmor där hon meddelade att hon är sängliggande med 39 graders feber. Så från oss alla till er alla. (Snörvel).
En riktigt sjuk jul!
Så stod huset äntligen färdigt efter en hel höst av snickrande, elektrikande och målande. Så länge som vi sett fram emot att få fira jul hemma i vårt nya större hus! Allt var upplagt för en riktigt perfekt jul.
Men är det en sanning som alltid är giltig så är det den att inget blir som man tänkt sig. Precis när svärföräldrarna hade satt sig i bilen för att åka hit från Norrköping så började jag känna hur jag frös. Liksom inifrån. Vi ringde dom och förvarnade om att det nog fanns smittsam sjukdom i familjen - men dom ville inte låta en sån sak förstöra julefriden så dom åkte hit i alla fall. Och lagom till att dom kom fram så hade jag 39 graders feber. Och det visade sig att mellanbror M också var sjuk. Sedan dess har vi fallit som käglor en efter en, mellan grötrim, julklappsöppningar och julbord.
Vi var väldigt tacksamma för att våra (svär)föräldrar trotsade risken att få julledigheten förstörd av sjukdom. Hade de inte kommit hit hade fiaskostämpeln hängt som ett mörkt moln över vår "perfekta jul."
Tack vare att de kom så blev det ändå väldigt bra - inte minst för barnen.
Men som pricken över i fick vi just ett mess från svärmor där hon meddelade att hon är sängliggande med 39 graders feber. Så från oss alla till er alla. (Snörvel).
En riktigt sjuk jul!
tisdag 23 december 2008
Kommentarer
Pappa J skriver:
Satt och scrollade mig tillbaka genom bloggen och läste igenom alla kommentarer som vi fått av er som följer bloggen. Ville bara tacka för alla kloka ord och uppmuntrande rader. Det betyder oerhört mycket för oss att få respons från er. Att få ta del av era erfarenheter, tankar och åsikter.
Kände väl också att det vore kul att hitta en bra form för att svara på allt smart ni skriver. Så nu har vi bestämt oss för att:
1. Göra vår mailadress tillgänglig högst upp till höger på sidan så att den som vill vända sig direkt till oss (utan att resten av världen kan läsa) får möjlighet till det.
2. Oftare lämna egna kommentarer till era. Har ofta känt behov av det men har inte hittat någon bra form för det. (Ibland tänker man inte på det allra enklaste sättet när man klurar på hur man ska göra.)
Så vi hörs
Satt och scrollade mig tillbaka genom bloggen och läste igenom alla kommentarer som vi fått av er som följer bloggen. Ville bara tacka för alla kloka ord och uppmuntrande rader. Det betyder oerhört mycket för oss att få respons från er. Att få ta del av era erfarenheter, tankar och åsikter.
Kände väl också att det vore kul att hitta en bra form för att svara på allt smart ni skriver. Så nu har vi bestämt oss för att:
1. Göra vår mailadress tillgänglig högst upp till höger på sidan så att den som vill vända sig direkt till oss (utan att resten av världen kan läsa) får möjlighet till det.
2. Oftare lämna egna kommentarer till era. Har ofta känt behov av det men har inte hittat någon bra form för det. (Ibland tänker man inte på det allra enklaste sättet när man klurar på hur man ska göra.)
Så vi hörs
söndag 21 december 2008
En sångfågel
Mamma H skriver:
Storebror H sjunger sedan 1,5 år tillbaka i Katarina kyrkas gosskör. Drivkraften är helt hans egen och ligger i att han vill bli popstjärna när han blir stor (eller fotbollsproffs, inte helt bestämt ännu, vi stöttar båda förslagen). I dag var det julkonsert i Katarina kyrka och kyrkan var helt proppfull. Det var också dags för storebrors debut som solist. Bara några rader men ändå. Hans största fans - mamma, lillebror M, Lilla L och farmor var på plats (J på jobbet tyvärr). Jag kände fjärilarna i min mage komma när det närmade sig. Men oj, vad duktig han var! Med hög och tydlig stämma sjöng han sina julrader. En tår i ögat och Lilla L och jag kramade varandras händer. Min duktiga son!
Storebror H sjunger sedan 1,5 år tillbaka i Katarina kyrkas gosskör. Drivkraften är helt hans egen och ligger i att han vill bli popstjärna när han blir stor (eller fotbollsproffs, inte helt bestämt ännu, vi stöttar båda förslagen). I dag var det julkonsert i Katarina kyrka och kyrkan var helt proppfull. Det var också dags för storebrors debut som solist. Bara några rader men ändå. Hans största fans - mamma, lillebror M, Lilla L och farmor var på plats (J på jobbet tyvärr). Jag kände fjärilarna i min mage komma när det närmade sig. Men oj, vad duktig han var! Med hög och tydlig stämma sjöng han sina julrader. En tår i ögat och Lilla L och jag kramade varandras händer. Min duktiga son!
torsdag 18 december 2008
Det ironiska 90-talet...
Mamma H skriver:
I går blev så min födelsedagspresent till verklighet. 2 timmar i sällskap med Henrik Schyffert på Cirkus i Stockholm. Kvällen bjöd på en återresa in i det ironiska 90-talet och igenkänningsfaktorn var mycket hög för oss som var "unga" då. Länge sen jag skrattade så gott och så mycket. 2 timmar utan paus bara svischade förbi. Enda gången jag satte skrattet i halsen var när telefonen vibrerade i väskan. Farmor och farfar var barnvakt åt hela barnaskaran inkl Lilla L. Sms:et löd; Lilla L har skrikit i en halvtimme, nån av er måste nog komma hem. Men det löste sig. Farmor tog en kvällspromenad med vagnen, Lilla L somnade och jag kunde fortsätta skratta.
I går blev så min födelsedagspresent till verklighet. 2 timmar i sällskap med Henrik Schyffert på Cirkus i Stockholm. Kvällen bjöd på en återresa in i det ironiska 90-talet och igenkänningsfaktorn var mycket hög för oss som var "unga" då. Länge sen jag skrattade så gott och så mycket. 2 timmar utan paus bara svischade förbi. Enda gången jag satte skrattet i halsen var när telefonen vibrerade i väskan. Farmor och farfar var barnvakt åt hela barnaskaran inkl Lilla L. Sms:et löd; Lilla L har skrikit i en halvtimme, nån av er måste nog komma hem. Men det löste sig. Farmor tog en kvällspromenad med vagnen, Lilla L somnade och jag kunde fortsätta skratta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)