Pappa J skriver:
Då vi väntade Lilla L läste vi förstås på en hel del om vilka speciella svårigheter det skulle innebära att få ett barn med DS. Och ett problem som ofta togs upp var en ökad känslighet för infektioner. Därför har vi hela tiden väntat på "the big one." Den stora förkylningen som skulle slå ut henne fullständigt, som skulle få febern att rusa mot 41 grader och som skulle få hennes luftrör att väsa som en hel säckpipsorkester. Men inte. Varje gång hennes näsa har börjat rinna och vi har berett oss på det värsta så har hon lyckats mota infektionen nästan innan den bryter ut och dagen efter har lilla näsan varit torr igen.
Man vågar förstås aldrig hoppas för mycket på mirakel. Men nu har hela familjen inklusive Lilla L:s mormor drabbats av (vad som verkar vara en mycket smittsam) influensa. Alla utom. Ja ni förstår. Den enda som har dansat igenom julhelgen utan hosta, feber och rinnande näsa är Lilla L. Än är det dock för tidigt att korka upp champagnen. Hon kan fortfarande bli den sista käglan som faller. Men det ser ljust ut. Peppar, peppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar