Mamma H skriver:
Jag lever med en man som har förmågan att leva i nuet. Just här och nu. För mig som gärna lever en del i framtiden också är det en beundransvärd förmåga. Visst kan den kan ge upphov till frustration emellanåt. Absolut. Men ändå. Positivt. Med förmågan att leva i nuet följer flera andra goda sidor. Att inte förvänta sig att livet ska vara på ett visst sätt. Att inte oroa sig för vad som komma skall. Att se saker för vad dom är. Dessa egenskaper är fantastiskt bra att ha när någonting oväntat sker, när man får ett annorlunda barn, när man får ett barn med downs syndrom. Inte en gång har J sörjt att Lilla L har sitt funktionshinder. Inte ens när vi fick beskedet. För honom var hon lika självklart välkommen till oss som våra andra två barn. Istället såg J det som någonting spännande. Annorlunda men spännande. J lyfter istället fram det positiva som följer med funktionshindret. Med en stark inre trygghet ser han henne som den fantastiska lilla flicka hon är. Så stolt och så kär i sin dotter. Men en total oförmåga att oroa sig för framtiden finns ingenting att vara rädd för. Du är så klok och så bra! Gud, vad jag älskar dig för det J!
måndag 30 mars 2009
torsdag 26 mars 2009
Ta mer..
Mamma H skriver:
Lilla L är mycket nyfiken på att smaka allt som vi andra i familjen äter. Det slinker ner både det ena och det andra i den lilla magen. En av hennes favoriter är att sitta och tugga på smörgåsrån. Utan tänder biter hon av tuggor och tuggar glatt i sig. Hon har också blivit väldigt generös med att bjuda. Så fort vi frågar om vi får smaka sträcker hon fram den lilla handen med det blöta kexet. Och hon vill gärna att vi ska ta en bit till. Gullunge!
Lilla L är mycket nyfiken på att smaka allt som vi andra i familjen äter. Det slinker ner både det ena och det andra i den lilla magen. En av hennes favoriter är att sitta och tugga på smörgåsrån. Utan tänder biter hon av tuggor och tuggar glatt i sig. Hon har också blivit väldigt generös med att bjuda. Så fort vi frågar om vi får smaka sträcker hon fram den lilla handen med det blöta kexet. Och hon vill gärna att vi ska ta en bit till. Gullunge!
tisdag 24 mars 2009
Tålamodsknapp
Mamma H skriver:
När jag var gravid med Lilla L hittade jag till masarinmammans blogg och blev fast ögonblickligen. Masarinmamman skriver så naket och vackert om sin kärlek till sitt barn och om sina känslor och tankar kring att få ett barn med ds. Redan innan Lilla L hade fötts tyckte jag att Masarinmamman uttryckte sig så klokt. I dag när jag själv har ett barn med ds så upplever jag ofta att hennes beskrivningar är mitt i prick. Flera av Masarinmammans inlägg ploppar då och då fram i mitt huvud. Jag minns bl a att hon skrev att föräldrar till barn med ds behöver en särskild tålamodsknapp. Och det är så sant. Jag har aldrig varit känd för att ha ett bra tålamod. Och ibland tycker jag att det går så långsamt framåt med Lilla L. Visst, det händer saker, men det går långsamt. Och det kan kännas frustrerande vissa dagar. Då tänker jag på Masarinmammans tålamodsknapp, tar ett djupt andetag och försöker hitta den. Och när jag hittar den landar jag åter igen i att bara njuta av Lilla L och se henne för den hon är. En stor kärleksgåva!
När jag var gravid med Lilla L hittade jag till masarinmammans blogg och blev fast ögonblickligen. Masarinmamman skriver så naket och vackert om sin kärlek till sitt barn och om sina känslor och tankar kring att få ett barn med ds. Redan innan Lilla L hade fötts tyckte jag att Masarinmamman uttryckte sig så klokt. I dag när jag själv har ett barn med ds så upplever jag ofta att hennes beskrivningar är mitt i prick. Flera av Masarinmammans inlägg ploppar då och då fram i mitt huvud. Jag minns bl a att hon skrev att föräldrar till barn med ds behöver en särskild tålamodsknapp. Och det är så sant. Jag har aldrig varit känd för att ha ett bra tålamod. Och ibland tycker jag att det går så långsamt framåt med Lilla L. Visst, det händer saker, men det går långsamt. Och det kan kännas frustrerande vissa dagar. Då tänker jag på Masarinmammans tålamodsknapp, tar ett djupt andetag och försöker hitta den. Och när jag hittar den landar jag åter igen i att bara njuta av Lilla L och se henne för den hon är. En stor kärleksgåva!
fredag 20 mars 2009
Från andra sidan
Pappa J skriver
Sitter och scrollar nedåt på bloggen på jakt efter fler bilder på min Lilla L som är så långt borta. Gör lite ont att läsa om dig och samtidigt inte kunna ta dig i famnen och tigga en blöt puss. Såna som du har blivit så frikostig med de sista veckorna.
Jag kommer ihåg hur det var innan dess. När jag formade munnen till en puss och närmade mig långsamt. Och precis när jag skulle pussa till så - vände du bort huvudet. Och så en busig blick som sa: "Nä du. Den kan du känna dig blåst på."
Men nu som sagt är det nästan du som tigger pussar av mig. Mitt lilla söta hjärta. Jag längtar så efter dig och ska kompensationspussa dig tusen gånger när jag kommer hem.
Slängkyss från din pappa.
Sitter och scrollar nedåt på bloggen på jakt efter fler bilder på min Lilla L som är så långt borta. Gör lite ont att läsa om dig och samtidigt inte kunna ta dig i famnen och tigga en blöt puss. Såna som du har blivit så frikostig med de sista veckorna.
Jag kommer ihåg hur det var innan dess. När jag formade munnen till en puss och närmade mig långsamt. Och precis när jag skulle pussa till så - vände du bort huvudet. Och så en busig blick som sa: "Nä du. Den kan du känna dig blåst på."
Men nu som sagt är det nästan du som tigger pussar av mig. Mitt lilla söta hjärta. Jag längtar så efter dig och ska kompensationspussa dig tusen gånger när jag kommer hem.
Slängkyss från din pappa.
Lilla L-rapport
Mamma H skriver:
Vi leker mycket med Lilla L nu (känns bättre att säga än träning). Det känns roligt att se att hon responderar så bra. Vi leker tittut, namnleken, ge och ta-leken och vi stoppar saker i olika lådor. Hon tycker det är jätteroligt och förstår precis vad det handlar om. Lilla L vill gärna smaka allting vi äter och hon har börjat äta riktigt bra, stora portioner. Hon är en hejare på att tugga (utan tänder), måste vara för att hon har tuggat (tuggar) på sina leksaker så frenetiskt. Hennes favorit just nu är getost(?). Vi försöker också motivera henne motoriskt. Hon är stark i benen men svag i överkroppen så nu blir det mycket ligga på mage (inte helt till hennes belåtenhet). Jag kan se att hon inte har samma eget driv som hennes brorsor hade (helt plötsligt kunde dom bara saker - hur gick det till egentligen?)utan det handlar mycket om att pusha och motivera. Lite bekväm är hon allt - skönt att ligga, stå och sitta - varför måste man röra på sig också? Men för varje dag som gå blir hon lite starkare. Lilla är en riktig snackare, bubblar för fullt nu - da,da, ma,ma, aj, aj, ad, ad, na,na. En riktig mammagris har hon blivit också - skriker när någon annan ska hålla henne. Inte ens brorsorna duger just nu om mamma är i närheten. Pappa J har lite att jobba med när han kommer hem efter en veckas bortavaro...
Vi leker mycket med Lilla L nu (känns bättre att säga än träning). Det känns roligt att se att hon responderar så bra. Vi leker tittut, namnleken, ge och ta-leken och vi stoppar saker i olika lådor. Hon tycker det är jätteroligt och förstår precis vad det handlar om. Lilla L vill gärna smaka allting vi äter och hon har börjat äta riktigt bra, stora portioner. Hon är en hejare på att tugga (utan tänder), måste vara för att hon har tuggat (tuggar) på sina leksaker så frenetiskt. Hennes favorit just nu är getost(?). Vi försöker också motivera henne motoriskt. Hon är stark i benen men svag i överkroppen så nu blir det mycket ligga på mage (inte helt till hennes belåtenhet). Jag kan se att hon inte har samma eget driv som hennes brorsor hade (helt plötsligt kunde dom bara saker - hur gick det till egentligen?)utan det handlar mycket om att pusha och motivera. Lite bekväm är hon allt - skönt att ligga, stå och sitta - varför måste man röra på sig också? Men för varje dag som gå blir hon lite starkare. Lilla är en riktig snackare, bubblar för fullt nu - da,da, ma,ma, aj, aj, ad, ad, na,na. En riktig mammagris har hon blivit också - skriker när någon annan ska hålla henne. Inte ens brorsorna duger just nu om mamma är i närheten. Pappa J har lite att jobba med när han kommer hem efter en veckas bortavaro...
tisdag 17 mars 2009
Jag och mitt gäng
Mamma H skriver:
Pappa J befinner sig utomlands på reportageresa. Det är jag och mitt härliga gäng som hänger här hemma. Det är intressant det där. Man tror att det ska bli så jobbigt att vara själv med tre ungar och på egen hand ratta runt hem, hushåll och barn. Och så flyter det på så bra. Få konflikter, barn som gör som man säger och som dessutom tar ett större eget ansvar och hjälper till. Känns som om allt går väldigt smidigt. Jag har upplevt det förut. Kan det vara så att det blir tydligare med bara en vuxen person som domderar i hushållet? Inte så att vi inte saknar J för det gör vi. Jättemycket. Men det är också skönt att känna att - ok, det här med att vara själv med tre ungar, det grejar jag.
Pappa J befinner sig utomlands på reportageresa. Det är jag och mitt härliga gäng som hänger här hemma. Det är intressant det där. Man tror att det ska bli så jobbigt att vara själv med tre ungar och på egen hand ratta runt hem, hushåll och barn. Och så flyter det på så bra. Få konflikter, barn som gör som man säger och som dessutom tar ett större eget ansvar och hjälper till. Känns som om allt går väldigt smidigt. Jag har upplevt det förut. Kan det vara så att det blir tydligare med bara en vuxen person som domderar i hushållet? Inte så att vi inte saknar J för det gör vi. Jättemycket. Men det är också skönt att känna att - ok, det här med att vara själv med tre ungar, det grejar jag.
söndag 15 mars 2009
Schlagerfeber
Mamma H skriver:
Det råder schlagerfeber hemma hos oss. Brorsorna har följt varje delfinal med samma stora engemang som tidigare år. Skivan snurrar i CD-spelaren dagarna i ända. Det imiteras med dans och sång i vardagsrummet. I fredags kväll kulminerade det. Då var vi och såg genrepet i Globen (julklapp från mormor & morfar - tack så mycket!). Ögonen stora som tefat på killarna och en härlig stämning. För storebror blev det med kort varsel även ett besök i lördags kväll till Globen och den riktiga finalen. Så nu har vi verkligen gjort melodifestivalen. Skönt att kunna gå vidare. Men skivan lär spelas ett tag till...
Det råder schlagerfeber hemma hos oss. Brorsorna har följt varje delfinal med samma stora engemang som tidigare år. Skivan snurrar i CD-spelaren dagarna i ända. Det imiteras med dans och sång i vardagsrummet. I fredags kväll kulminerade det. Då var vi och såg genrepet i Globen (julklapp från mormor & morfar - tack så mycket!). Ögonen stora som tefat på killarna och en härlig stämning. För storebror blev det med kort varsel även ett besök i lördags kväll till Globen och den riktiga finalen. Så nu har vi verkligen gjort melodifestivalen. Skönt att kunna gå vidare. Men skivan lär spelas ett tag till...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)