måndag 30 mars 2009

En kärleksförklaring

Mamma H skriver:

Jag lever med en man som har förmågan att leva i nuet. Just här och nu. För mig som gärna lever en del i framtiden också är det en beundransvärd förmåga. Visst kan den kan ge upphov till frustration emellanåt. Absolut. Men ändå. Positivt. Med förmågan att leva i nuet följer flera andra goda sidor. Att inte förvänta sig att livet ska vara på ett visst sätt. Att inte oroa sig för vad som komma skall. Att se saker för vad dom är. Dessa egenskaper är fantastiskt bra att ha när någonting oväntat sker, när man får ett annorlunda barn, när man får ett barn med downs syndrom. Inte en gång har J sörjt att Lilla L har sitt funktionshinder. Inte ens när vi fick beskedet. För honom var hon lika självklart välkommen till oss som våra andra två barn. Istället såg J det som någonting spännande. Annorlunda men spännande. J lyfter istället fram det positiva som följer med funktionshindret. Med en stark inre trygghet ser han henne som den fantastiska lilla flicka hon är. Så stolt och så kär i sin dotter. Men en total oförmåga att oroa sig för framtiden finns ingenting att vara rädd för. Du är så klok och så bra! Gud, vad jag älskar dig för det J!

2 kommentarer:

Isabelle sa...

Hej!
jag kom in på din blogg genom en annans, jag måste bara säga att det du skriver är så fint! jag lever också med en sådan man, vi har inget barn med downs syndrom men han är en människa som verkligen lever i nuet, ofta kan jag bli irreterad på det, men genom detta har jag fått ett helt annat synsätt, att se det fantastiska med det, att inse att man har en man med en underbar gåva. Ni verkar vara en jättefin familj och önskar er all lycka i framtiden!

Linda sa...

Väl skrivet!