Mamma H skriver;
Lilla L är en kastare. Hon kastar det mesta. Mat, vattenflaska, leksaker. Fort går det, man hinner knappt blinka och en himla svung har hon i kastet. I bland blir mamman lite trött på kastandet. Att inte kasta är liksom grunden till så mycket. Som t ex att äta fint, dricka ur mugg istället för pipmugg, att bygga med klossar, måla, ja, vad du vill. Tålmodigt har mamman och Lilla L lekt med att lägga klossar i låda, sätta ringar på pinne, ge och ta leksaker. Det börjar bli bättre. Hon är en fena på att sätta ringar på pinnen nu. Men plötsligt så kommer det. Det impulsiva kastet. Det är ju så kul. Det går ju bara inte låta bli. Dröjer nog ett tag till innan jag lämnar tallriken med mat i hennes närhet utan min egen närvaro.
1 kommentar:
håll ut! calle kastar fortfarande med ett stort leende varje gång, sen åker det lilla pekfingret upp och så skakar han på huvudet. han vet med andra ord så väl att han inte får, men som du själv skriver, det är ju såååå kul att kasta så man bara måste :)
hoppas ni får en skön söndag!
Skicka en kommentar