Pappa J skriver
Kanske överflödigt att skriva men hon är lite speciell vår L. SJ hade en gång en suverän reklamslogan. Den löd "den inre resan". Lilla L får mig att tänka på den. För det är där hon reser. I sitt inre.
Många föräldrar med barn i hennes ålder beklagar sig över att de måste sätta spärrar på kökslådorna och ha ögon i nacken. Så fort dom vänder ryggen till hittar ungen på nåt rackartyg. De ställer sig upp mot allting. Kryper som dårar fram och tillbaka. Hittar spännande köksknivar och fiskedrag som är mysiga att stoppa i munnen. Om man inte håller koll på dom.
Sånt behöver man inte oroa sig för när det gäller Lilla L. I alla fall inte ännu. Hon trivs bäst på sin skumgummimatta. Plockar med sina leksaker. Sitter en stund, tar nån grej, lägger sig ner och studerar den. Vänder på den fram och tillbaka. Stoppar den i munnen och tuggar frenetiskt på den.
Men missförstå mig inte. Det är inget inåtvänt över henne. Hon är oerhört kommunikativ och "med". Hon har blivit en riktig pratkvarn också. Allt ska hon kommentera och ha åsikter om. Än så länge får man dock gissa sig till vad det är hon tycker så bestämt.
Men hon rör sig alltså betydligt mer i tanken än på marken. Och det är helt okej för mig. Tids nog kommer hon att börja förflytta sig. Även rent fysiskt. Och då ska jag återinviga mina ögon i nacken som har vilat sedan storebror M slutade med sina rackartyg.
2 kommentarer:
Blir rörd av inlägget. det är så huvudet på spiken och jag önskar att hela världens föräldrar till barn med DS får ta del av det positiva tänk som texten förmedlar.
Om vi alla resonerade utifrån "tids-nog-perspektivet" tror jag att barn och ungdomar, med eller utan funktionshinder, skulle må bra mycket bättre. Sannolikt även vi vuxna.
Tack för ett fint inlägg.
//mvh Tojjan
Slutar de någonsin med rackartyg? Jo det stämmer nog att man inte måste ha ögon i nacken hela tiden när det gäller de äldre, men en treåring kan hitta på SÅ mycket. Så mina ögon har inte riktigt hunnit vila och S hamnar ständigt utanför sin lilla matta, så henne måste man också ha koll på. Man kan komma långt på att rulla...!
Vad härligt det låter att L har lärt sig sätta sig själv. Det ser jag fram emot här.
Ha en skön helg!
Lotta
Skicka en kommentar