Pappa J skriver:
Trogna läsare av den här bloggen vet att vi har haft lite svårt att klippa navelsträngen till Lilla L. Hon sover fortfarande mellan oss, stora flickan. Och varje kväll när vi gått och lagt oss har vi hört det i kudden, ungefär 120 gånger i minuten. Ka-dam, ka-dam, ka-dam.
Först trodde jag att det var inbillning. Kan ett barns hjärta verkligen slå så hårt att det hörs i hela sängen?? Men jag frågade H och hon hörde samma sak. Det kändes läskigt och ibland skenade fantasin iväg att ljudet plötsligt skulle upphöra tvärt.
Samma kväll som vi kom hem från operationen gick jag så och la mig som vanligt bredvid henne. Den här gången låg jag så nära att vi till och med delade samma kudde, Lilla L och jag.
Det tog ett tag innan jag förstod varför det kändes konstigt. Ljudet. Det fanns inte där längre. Jag kröp närmare och närmare den lilla kroppen. La örat mot plyschpyjamasen med de små bruna nallarna på. Då hörde jag ett distinkt dunkande ljud. Ljudet av ett annat - lagat - hjärta. Wow!
3 kommentarer:
Underbart!
Så häftigt!
Åh vad gulligt!
Skicka en kommentar