Mamma H skriver:
Under Lilla L:s första veckor i livet var det svårt att få den där riktiga blickkontakten. Jag hade läst att det kunde dröja något längre tid innan den kom så jag var väldigt fokuserad på uppgiften. Och som jag försökte. Det kändes som att ju mer jag ansträngde mig för att få möta den efterlängtade blicken, desto mer tittade Lilla L åt ett annat håll. När våra blickar möttes var det för en kort stund. Jag längtade efter mer...
Det känns redan som väldigt länge sedan. I dag, jag tror inte jag upplevt en mer intensiv blickkontakt än den jag har med Lilla L. Hennes stora, mörkblåa ögon tittar och tittar. Hennes blick är så granskande, inkännande och genomträngande att den gör mig knäsvag. Den suger tag i mig med sådan intensitet att det är omöjligt att vika undan. Just då, när våra blickar möts med så många känslor, just då känner jag mig som den lyckligaste människan på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar