Prata utan ord

Pappa J skriver:

Ut med tungan, knip ihop läpparna och pressa ut luften långsamt. Det är Lilla L:s ordförråd så här långt. Men jäklar så många olika sätt hon kan göra det där pruttljudet på! Och med så många olika ansiktsuttryck. Ibland kisar hon och ser ut som hon menar nåt humoristiskt och sen kommer ett låååångt pruttande. Andra gånger är ögonen uppspärrade och liksom naglar fast mina. Då tycks hon mena allvar med sitt korta bestämda pruttande. Kanske något om att vi inte får glömma bort att leka med henne mitt i alla bestyr med mat, läggning och saga åt storebrorsorna. Eller som för några timmar sedan när jag kom in för att säga godnatt: Ett förstrött pruttljud i förbifarten som för att bekräfta att hon sett mig när jag dyker upp ovanför spjälsängen.

Det här kan verka lite banalt. Men en noja som vi hade när vi fick reda på att Lilla L skulle bli ett DS-barn var just detta med kommunikationen. Mardrömmen var en blick utan riktigt fokus och en mun som aldrig utstötte några ljud. Därför blir jag så löjligt glad varje gång jag märker hur kommunikativ hon faktiskt är. Tror inte något av våra tidigare barn har varit så till den grad uppmärksam på människorna i sin omgivning. Och med tanke på hur sociala de är nu känns det lovande. Hon har förresten ett ord till i vokabulären: "neeejjjj!". Men när hon säger det verkar hon mest glad så vad det betyder får vi undra över ett tag till.

En annan ny grej som plötsligt dykt upp är att det nu bara är mamma, pappa, H & M som duger. Alla andra som försöker hålla henne får tummen ner. Det går bara några sekunder så börjar hon skrika upp sig till allt högre höjder tills det bara är att lämna tillbaka henne till någon familjemedlem igen. Inte så kul för alla släktingar och goda vänner som gärna vill bonda lite med henne. Men samtidigt är det lite skönt att se att hon är medveten om vem som är vem och gör skillnad på människor hon träffat mycket och andra. För som alla vet - det där går ju över och sen går dom glatt från famn till famn. Men den här fasen brukar de flesta gå igenom. Och att också hon gör det känns lite bra.