Upptining

Pappa J skriver:

Socialt har hon varit en riktig prinsessa på ärten, Lilla L. Bara den närmaste familjen har fått komma nära. Hennes reaktion inför besökare har påmint om antilopens när den för första gången får syn på lejonen på naturfilmerna. Hon fryser liksom mitt i rörelsen och blir helt tyst och stilla. Vakar över minsta steg som besökaren tar och vågar knappt blinka av rädsla för att missa något. Om besökaren sedan har vågat försöka närma sig henne på riktigt och kanske rent av försökt ta upp henne i famnen då har hon protesterat med alla ljud och rörelser hon har på repertoaren.

Men sedan några veckor har hon äntligen börjat tina upp. Nu fortsätter hon glatt att åla omkring och upphör inte ens med sitt eviga pruttljud, trots att farmor eller mormor står i dörren. Häromdagen gick hon till och med lydigt med på att leka med sin logoped på habiliteringen. Jag trodde knappt mina ögon när de satt och la klossar i en trälåda tillsammans under de obligatoriska pruttljuden förstås. Och innan vi gick bjöd hon till och med på en av sina mest uppskattade och avancerade konster: Högt, ljudligt och klockrent sa hon - "pappa".

Ni förstår att man blir stolt.