lördag 6 december 2008

Dä dä

Mamma H skriver:

Ca var sjätte vecka går vi på besök till habiliteringen och träffar sjukgymnast och logoped. Sjukgymnasten ger oss tips och råd på olika övningar för att förbättra och utveckla motoriken hos Lilla L. Logopeden står för språkutvecklingen. Vi arbetar efter Karlstadmodellen och varje gång får vi olika övningar/lekar att göra tillsammans med Lilla L hemma. Det mesta känns helt naturligt och är sådant vi gör med alla barn fast här på ett mer medvetet sätt. Leka Tittut-leken, turtagning osv. Det enda som jag har riktigt svårt för är de olika ljudövningarna vi ska göra. Barn med ds har ofta svårare att uppfatta ljud och olika melodier i talet. Därför övar vi på att säga "dä dä" till Lilla L. Första veckan med lång vokal, "däääää, veckan efter med kort osv. Det här har jag verkligen svårt för. Jag blir alltid lika full i skratt. Det känns bara så dumt. Lilla L tittar mycket granskande på mig som om hon vill säga "Tror du att jag är utvecklingsstörd eller vad håller du på med?"

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vi kör inte Karlstadsmodellen men har fått bra stöd ändå kring Masarinens utveckling. Men just det där med ljud känner jag igen. Masarin ser väldigt frågande ut när vi försöker "träna" ljud så det har vi faktiskt lagt ner. Tecken är roligare :-)

Mia sa...

Jag pallade inte med Karlstadsmodellen, fick ont i magen varje gång jag skulle börja med ljuden. Vi kör mest tecken och kommunicerande samspel. Har beställt lamineringsmaskin och bildbas tecken så vi ska försöka med egna bildkort snart.

Lena sa...

Ja dessa ramsor har jag kört med mina tjejer också, ja det var ju inte bara Linnéa som fick lyssna till dem för Agnes låg bredvid för det mesta så hon fick dessa ljud serverade också.
Men det var allt lite konstigt att säga dem.
Om de gjorde någon verkan vet jag inte men Linnéa har en bra melodi i sitt "babblande" (Linnéa pratar hela tiden men det är inte så väldigt mycket riktiga ord i meningarna).

Grodansmamma sa...

Vi känner att det hjälpt Elsan mycket eftersom hon nu är en fena på att särskilja ljuden även om det är lika. Man får svälja att det känns konstigt. Men när E var ca 9 månader lade vi ner de ljuden och gick över till "gubbarna" med ljudnamn t ex babba, titti osv. Hon gick liksom inte igång på bara stavelserna längre utan tyckte gubbarna var bättre och roligare. De övningarna finns i andra boken om Karlstadmodellen som är mycket lättare och bättre än första. Tycker vi i alla fall. Kram