Den sannaste kärleken

Mamma H skriver:

Att ha ett barn med ds innebär att man delar någonting stort med andra som också har barn med ds men som man kanske inte ens känner. Vi har alla ovanliga, speciella barn. Bara vi vet. Vet hur det känns när det inte blir som man tänkt sig. Vet hur det känns att behöva vända ut och in på sig själv, sitt liv, sina tankar, känslor och värderingar. Vet hur det känns att se livet ur ett nytt perspektiv, att uppleva livet här och nu och glädjas över det lilla i mycket större utsträckning. Vet hur det känns att så starkt älska ett barn som behöver dig så väl. Vet vilken fantastiskt stor och positiv upplevelse det på många sätt är att få ett ovanligt barn. Det är svårt att förklara för någon som inte har den upplevelsen. I bland försöker jag. Jag förstår att det inte går att förstå. För det är väl ändå lite synd om oss. Någonstans förskönar jag väl ändå? Men, nej, det är inte ett dugg synd om oss. Vi får uppleva den sannaste kärleken - hur kan det då vara synd om oss?