Pappa J skriver:
Lätt att få intrýcket att mamma H har sparkat ut mig från bloggen. Men så är det förstås inte. Har varit begravd i jobb de senaste sex veckorna på ett sätt som jag nästan aldrig varit förut.
Skrämmande hur man kan få sånt tunnelseende att man knappt orkar tänka på nåt annat. Mitt jobb är visserligen krävande ibland men inte värre än nån annans. Råkade vara en väldigt speciell situation nu där det inte gick att slå av på takten halvvägs. Var alltså tvungen att spurta hela vägen in.
Men under den här perioden har jag tänkt på människor som har den slags jobb där de måste "spurta" hela tiden. Ericssons vd till exempel. Eller Fredrik Reinfeldt. Vad de än säger om sin fritid så måste det ju vara så att de inte har nån. Och vad de än säger om kontakten med barnen så måste det ju vara så att den är obefintlig.
För om till och med jag - med mitt jämförelsevis betydelselösa arbete - halvt tappar kontakten med mina barn under en extrem arbetstopp. Då måste ju dom leva i ett konstant tillstånd av kontaktlöshet. Vad de än säger.
Men nu är allt som vanligt igen. Jag kommer hem vid fem-sex som alla andra heltidsarbetande. Jag kan följa med på fotbollsträningar och skjutsa till teaterkvällar. Och det känns väldigt väldigt bra.
Tror inte att jag någonsin kan bli statsminister eller vd. Är nöjd om jag orkar vara pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar