Mamma H skriver:
I augusti ska jag börja jobba och då ska pappa J vara hemma fram till slutet av januari. Tanken är ändå att Lilla L ska börja så smått på dagis under hösten och gå ca 2 dagar/veckan, typ förmiddagar. Vi tror att det kan vara bra för henne att få träffa jämnåriga barn för att få lite inspiration i sin utveckling. Som barn med särskilda behov har hon rätt till sk stimulanstimmar, dvs hon har rätt att vara på dagis upp till 15 timmar/veckan trots att en förälder är föräldraledig. Heja Sverige! Själv har jag ångest och förstår inte hur hon någonsin ska kunna gå på dagis. Eller snarare hur jag någonsin ska kunna lämna henne på dagis. Tur att det är pappa J som ska sköta den delen. Som vanligt är det tufft med platser och tanten på stadsdelsförvaltningen som sköter placeringarna är inte den mest tillmötesgående jag mött. Vet inte hur många gånger jag påpekat för henne att barn med särskilda behov har förtur, till och med före syskon. Kan känna att redan nu är det dags att ta fram armbågarna. Tur att vi är ganska så bra på det. Men det vore roligare om det inte behövdes.
2 kommentarer:
Känner igen de där känslorna. Men när man sedan ser hur bra dagis är och hur barnen ofta älskar det är det ju underbart. Elsa älskar verkligen förskolan, hon har också blivit allas lilla kelgris (även om hon motsäger sig alla kramar hon får). Men man märker att hon gillar barnen tillbaka och att det är stimulerande för hennes utveckling, utan tvekan. Men det gäller bara att våga släppa taget... Och det är skönt när papporna tar den biten. Kram
Svar kommer på mailen...Fattar bara inte var min tid tar vägen. Har ännu inte funnit rutinen med tre kids. Kram
Skicka en kommentar