lördag 19 september 2009

Frigörelseprocessen

Mamma H skriver:

Lilla L:s bästa brorsor är nu 10 och 7 år gamla. Dom har klivit in i en ny tid i sina liv, framförallt 10-åringen förstås men 7-åringen är på god väg. I den nya tiden spelar kompisarna en allt större roll, snart en större roll än familjen. Brorsorna är sällan hemma nu för tiden. Dom är ute och leker med sina vänner, cyklar omkring i kvarteret, går till kiosken och handlar, cyklar till olika aktiviteter. Frigörelseprocessen är här! Kan inte låta bli att då fundera över Lilla L. Hur kommer det att bli med henne? Kommer hon att ha egna vänner att besöka? Egna fritidsaktiviteter? Eller kommer hon att tillbringa all sin lediga tid med oss? Hon kommer förmodligen inte springa omkring på gatan med alla grannbarnen (fast vad vet jag, det kanske hon visst gör, bara att vi springer efter). Men sen tänker jag - varför skulle hon inte umgås med egna vänner och ha egna fritidsaktiviteter? Det gäller bara för oss att göra det möjligt för henne. Lilla L har många runt omkring henne, vänner och familj, som kommer att finnas där för henne. Som vill uppleva roligheter och tokigheter tillsammans med henne. Ok, det spontana kanske blir svårare men jag ser inte att hon inte skulle kunna få ett lika rikt och spännande liv som brorsorna, Vad tror ni?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är helt säker på att såväl lilla L som vår Irma kommer få lika rika liv som sina syskon. Det svåra för mig när det gäller Irma är att inte överbeskydda. Låta henne ge sig av på egen hand och göra sina egna misstag. Det är svårare för att hon är mer sårbar, tycker jag, och för att jag inte riktigt litar på henne. Jag jobbar på tilliten...
Hilsen, Malin.

Lilla L sa...

Hej Malin!

Jag förstår precis vad du menar. Och även om vi inte hunnit så långt med Lilla L ännu så känner vi hur vi redan nu särbehandlar henne. Fast i vårt fall kan det också ha att göra med att hon är vår lilla sladdis, lill-flickan. Inte omöjligt att det hade sett likadant ut annars också ,med eller utan ds.

//Helena

Maria sa...

Känner så väl igen mig i dina tankar. Ibland dyker "de där" takarna upp, hur kommer det bli för Saga...
Isac springer till lekplatsen själv, till grannbarnen osv, hur kommer det bli för Saga...
Finns ju inga svar men tror säker de kommer få ett rikt liv, kanske inte så som man "tänkt sig". Inte alltid som alla andra. Men rikt
liv utifrån deras förutsättningar. De är väl vår uppgift att ge dem det och ransaka oss själva om vad som är "rikt och normalt"!

Hur har det gått med lilla L:s operation? Är det bestämt när den ska ske?

Maria

Lilla L sa...

Hej Maria!

Lilla L är uppsatt på väntelista men när det blir vet man inte. Kan bli om två veckor eller om två månader. Bara att vänta och se...

//Helena

Lotta sa...

Jag är övertygad om att både lilla L och vår lilla Sara kommer få ett mycket rikt liv. Jag tror det är mest våra egna funderingar som sätter gränserna. Läser just Prins Annorlunda och där tar dom upp just detta - det svåra i att släppa lagom mycket. Att låta dem vara stora när de kan. Det blir en härlig tid den också. Jag jobbade på sommarkollo för handikappade barn och ungdomar när jag var tonåring och snacka om att de hade kompisar och en massa bus och mys för sig. Jag ser riktigt fram emot den tiden för Sara. Hoppas det finns sådana kollon fortfarande...