Pappa J skriver:
Pappaledigheten kan verkligen upplevas både som den totala friheten och som ett grått fängelse. Det var inte länge sedan jag med en euforisk lyckokänsla packade med mig min spännande deckarpocket, stoppade Lilla L i barnvagnen och travade iväg i höstsolen medan hon lugnt somnade. Sen tog plats på favoritfiket, läste bok och filosoferade i en ensamhet som bara kändes lyxig. Eftersom den var helt och hållet självvald.
Men lika fri som jag kände mig då, lika instängd känner jag mig nu. Lilla L som med operationen inom räckhåll helst inte ens ska gå ut så länge hon inte är helt frisk. Tror det är åttonde vardagen i följd som jag knappt går utanför dörren på en hel dag. Och att gå ut är ändå inte så lockande. Tror det är åttonde dagen i rad som himlen är grå och regnet droppar ner HELA dagen. Eller "hela" förresten. Det känns som att dagen tar slut innan den ens har börjat. Omkring kl 3 börjar det skymma där ute. Mysigt? En del kanske tycker det. Själv börjar jag få allvarlig midsommarabstinens.
Ett gnälligt inlägg? I-landsproblem? Ja definitivt. Men bara lite sol i ögonen skulle göra all skillnad i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar