Långsam väntan

Pappa J skriver:

Finns det något tråkigare än att gå och vänta på att någon ska bli frisk? Just nu tvivlar jag på det. Ändå saknas inte anledningar till att vara hoppfull. Lika successivt som Lilla L insjuknade i sin (vad som verkar vara en alldeles vanlig om än lite mer aggressiv form av) förkylning, lika stegvis blir hon bättre. I förrgår började hon äta lite grann. Igår försvann febern. Idag åt hon upp HELA sin grötportion till frukost.

Men för mig som är frisk och bara vill åka ner och få operationen avklarad är detta tortyr. Det går ju dessutom sååååå långsamt. Jag kan ju inte ens gå ut och rulla vagn. Eller gå till det superekologiska mysfiket några kvarter härifrån.

Jag tror förresten att de kräver att hon ska ha varit frisk i typ två veckor innan det kan bli klartecken. Är verkligen inte den optimala årstiden för att få till en hjärtoperation. Finns väl knappt nån unge som är helt frisk (utan minsta lilla snorblänk under näsan) två veckor i rad så här års?!

Jag fattar inte hur det ska gå till. Men till måste det gå. Annars väntar KATASTROFEN. Bara en sån banal sak som att hon ska börja på dagis efter jul och jag ska börja jobba kan ju stressa ihjäl en. För om vi står där 1 januari, fortfarande med ett hål i Lilla L:s hjärta, då vet jag inte vad vi gör.