En music-lover

Pappa J skriver:

Vi brukar dansa tryckare, jag och Lilla L. Hon verkar gilla Winnerbäck precis som jag gör, eller så inbillar jag mig bara. Men hur som helst så gillar hon om man ger henne en lång kram och dansar lite samtidigt. Får mig att tänka på något som hände på BB precis minuterna efter att hon kom.

En kvinnlig, lite äldre barnläkare skulle dela med sig av sin visdom om det barn vi hade välsignats med. Hon berättade lite allmänt om Downs syndrom och så såg hon plötsligt allvarlig ut och sa: "Barn med Downs syndrom är mycket glada barn. Och dom är väldigt förtjusta i musik. Så ni ska sjunga ofta för er dotter."

Vi tittade på varann, jag och mamma H. Så log vi lite i smyg. Eftersom vi hade haft gott om tid att läsa på om DS kände vi till att det där var en fördom. Ungefär lika sann som att svarta människor har rytmen i blodet. Men vi avstod från att läxa upp den gamla snälla doktorn. Hon ville ju bara säga något positivt. Och sjunga för Lilla L hade vi tänkt göra ändå.

Men precis som det finns många svarta människor som är duktiga på att dansa (och det finns en hel del som saknar både taktkänsla och koordination) så finns det förstås människor med DS som gillar musik. Och Lilla L verkar faktiskt vara en av dom.

Så det lär bli fler tryckare för henne och mig.