pappa J skriver:
Är väl lite semihypokondriker när det gäller mig själv. Men det här är etter värre. För nu gäller det Lilla L. Vi har nämligen äntligen fått vår efterlängtade tid för hjärtoperationen! Och det enda som kan stjälpa planerna är... ja ni förstår. Att Lilla L blir sjuk.
Det FÅR bara inte hända. Så här görs allt för att hålla hennes fötter varma och goa, och för att undvika alla hostande,läskiga människor. (Så sent som idag bytte jag sida på gatan när en tant som kom emot oss hostade läskigt mycket). Men de finns ju ÖVERALLT. Så vi har avbokat alla sociala aktiviteter i helgen och ska bara isolera oss här hemma i väntan på avresan.
Men det största hotet, som dessutom inte går att isolera sig från, (SÅ sjuk är jag inte) - det är Lilla L:s idoler. Storebrorsorna. En stor glädjestund för henne varje dag de kommer hem från skolan. Då måste man åla fram i ilfart och hälsa.
Men STOPP OCH BELÄGG säger pappa och föser in dom i badrummet för sanering. God knows vilka läskiga baciller de kan ta med sig hem från skolan. Det blir tvål och handsprit innan de ens får komma i närheten.
Nu tänker säkert en och annan att det är just de människor som tror att de har tänkt på allt (och som agerar som jag gör) som ändå alltid drabbas till sist. I filmerna och böckerna brukar det vara så. Det medges. Men här - i det verkliga livet - hoppas jag att min kanske lite överdrivna renlighetsnit tar oss hela vägen till kirurgerna i Lund.
3 kommentarer:
Och du som tyckte lilla svägerskan var nojjig med handspriten :) Håller alla tummar som finns för att ni kommer iväg. Kram!
Förstår er!
Känner igen mig!
Håller alla tummar jag kan!
Kram Maria
Handspriten är en god vän som åkt med både här och där. Den inhandlades just efter Saras hjärtoperation, så jag förstår precis. Skönt att ni äntligen fått tid. Det blir gott att lägga det bakom er. Vi bodde på Ronald McDonald-huset och det kan verkligen rekommenderas om ni får möjlighet till det. Skönt med ett hem hemifrån.
Skicka en kommentar