Pappa J skriver:
Det här inlägget är mest till dig doktor P. Vi träffades för ett år sen ungefär. Vi hade fått rådet att prata med en barnläkare för att få lite inblick i hur det kunde vara att ha ett barn med Downs syndrom. Vi förväntade oss ett framåtsyftande samtal där utgångspunkten var hur livet skulle bli med Lilla L. Men du, doktor P, ville backa oss tillbaka. Du ville ge oss argument för att välja en annan väg.
Du sa att många DS-föräldrar skulle ha önskat att de hade varit i vår situation och faktiskt hade ett val. Sen målade du upp en nattsvart bild av framtiden: Ett allmänt "hårdnande samhällsklimat" skulle göra livet tuffare för alla avvikande. Och småbarnsåren kanske kunde vara lite mysiga men sen skulle det bli problem. Vi påpekade lite försiktigt att du, doktor P, var väl varken statsvetare eller ungdomsforskare - utan neonatalläkare. Hur kunde du veta så mycket om samhällsklimatets utveckling och ungdomar med Downs Syndrom? Det visade sig att du kanske inte visste så mycket om det men att du kände dig övertygad ändå.
Tänk om du hade lyssnat på SR-programmet "Karlavagnen" som sändes häromdagen. Temat var Downs syndrom och alla möjliga människor med egna erfarenheter fick ringa in och berätta sina historier. Skulle man sammanfatta dessa berättelser med bara några meningar skulle det låta ungefär så här: "Vi trodde att livet skulle bli ett helvete när vi fick vårt DS-barn. Men hade vi bara vetat hur det verkligen skulle bli. Då hade vi sluppit så mycket oro."
Doktor P. Här är ett tips till dig. Klicka på den här länken och lyssna på dessa berättelser från verkligheten. Så kanske du kan lära dig lite nya saker. http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&id=1381504
P.S.
Men skynda dig. Länken funkar bara fram till den 29 oktober.
D.S.
5 kommentarer:
Hej på er! Känner att jag vill skriva och hålla med om att man ofta blir bemött med fel anda från många håll faktiskt. Jag fick min lilla prins för 7 månader sedan, Benjamin. Jag är 23 år och blev självklart till en början lite chockad, hade inte tänkt en tanke på att något skulle vara annorlunda med min lilla pojke. Men efter två dagar var jag på fötter igen och beskedet om DS gjorde bara att jag höll honom ännu hårdare intill mig. När jag har denna inställningen från första början blir jag besviken på tex habben här i skellefteå som hela tiden sa, sorgen kommer och bara upplyste om problem. Dom borde istället upplyst om allt positivt och om hur man kan stimulera och hjälpa Benjamin. Finns massa mer att säga om detta men tycker att det är bra att ni tar upp detta problem. Vilken otroligt fin liten tjeja ni har!!! Sötnos=) Tack för en fin sida! Mvh Maja och Benjamin
Ja bemötandet och vad man säger och upplyser är på många håll under all kritik.
Jag har som tur är blivit mycket bra bemött på de flesta ställen med Linnéa och vi fick en mycket bra start i livet fast det var dramatiskt men vi hade mycket bra stöttning.
Jag hoppas doktor P läser er blogg och lär sig mycket av den.
jag blir förskräckt och ledsen hur en sådan person kan uttala sig så. det är nästan så man vill anmäla. det är så ledsamt när människor runt omkring uttalar sig om våra barn med en negativ klang när de faktiskt inte har en aning om vad det innebär. jag blir kall och arg när jag hör talas om något sådant och kan bara beundra er två som trots hans hårda ord tog ett klokt beslut att behålla er lilla lova.
Pappa J, undrar nästan om vi fick träffa samma doktor... Det sorgliga är att man förstår hur stor okunskap det finns även bland de som ska möta alla blivande/nyblivna föräldrar.
Och man vågar nästa inte tänka tanken på hur det kan låta på mvc när nupp/kub ska diskuteras...
Jag hoppas att doktor P läser er blogg och kan börja tänka till lite.
Skicka en kommentar