Mamma H skriver:
Häromdan var vi på undersökning av Lilla L:s hjärta igen. Vår hjärtdoktor C, som är i vår ålder eller till och med något yngre, är så fantastiskt trevlig och proffsig. Hon är också så himla gullig med Lilla L. Bästa betyg. Nu när vi har varit där några gånger känns det nästan som att träffa en kompis, fast ändå inte. Hursomhelst, Lilla L är fortfarande helt opåverkad av sitt hjärtfel och nu kunde man se på ultraljudsskärmen att kroppen börjar försöka laga hålet självt. När vi tittade noga kunde vi se ett membran som hade bildats mellan förmaken. Det innebär att blodflödet till och med hade minskat något. I bästa fall fortsätter kroppen reparera hålet så att det inte ens kommer att behövas något ingrepp. Men det kan ta tid och det är bara i bästa fall. Men i alla fall så behöver vi inte komma tillbaka på 4 månader! Och det kändes som mycket goda nyheter. Tänk vad man ändrar perspektiv genom livet...
6 kommentarer:
Så skönt att Lilla L inte är så påverkad av sitt hjärtfel. Tänk hur kroppen fungerar, hoppas att det fortsätter så så kanske hon slipper en operation. Jag skrev om min L:s hjärtoperation i min blogg igår. L räknas som hjärtfrisk idag och nu går det 3 år mellan besöken hos vår hjärtdoktor. Hon har fortfarande ett litet läckage, men det är pyttelitet och har inte ändrat sig nåt på 11 år.
Oj vad skönt att höra! Nu håller jag tummarna för att det inte behöver opereras utan växer ihop av sig själv.
Kram!
Vad skönt.
Nu får vi hoppas att lilla L slipper op och att kroppen fixar att laga hjärtat själv.
Vad härligt att L mår så bra. Hoppas att Dr P läser er blogg och får sig en tankeställare. För våra DS barn gör livet lite vackrare och i alla fall mig till en bättre människa.
Tack för er härliga blogg:)
Jenny & Lias Titt ut
Tack för alla uppmundtrande ord!
Jag håller med dig Jenny! Jag känner också att mitt liv blivit så mycket rikare och att Lilla L.s ankomst gjort mig till en bättre människa. Synd att vi inte ses i morgon men om två veckor i alla fall..
/Helena
Hej, jag halkade in på den här bloggen på ett bananskal och jag är så glad att jag gjorde det. Jag har alltid tänkt mycket på och diskuterat med andra hur det skulle vara att ha ett barn med DS, om jag skulle välja att avbryta graviditeten o.s.v. Någonstans har jag alltid tänkt att jag skulle behålla barnet, men ni har verkligen satt ord på hur jag tror att jag skulle resonera.
Nu är jag bara 24år och har ett tag till innan jag är mogen för att skaffa barn, men jag ville bara skriva hur lycklig er blogg gjorde mig, hela andan i det ni skriver är så skön och positiv och det smittar verkligen av sig! Så tack för att ni delar med er av era tankar och känslor, ni
förmedlar verligen något viktigt!
Hälsningar Emmy
Skicka en kommentar