Pappa J skriver:
Lilla damen börjar finna sig till rätta på europeiska längdgrader nu. I morse vaknade hon faktiskt av sig själv vid åttatiden så snart är hon helt återställd efter veckorna i USA.
Men det är ju mycket annat som gungar i Lilla L:s liv nu. Mamma som har varit lika självklart närvarande som solen i hennes liv försvinner plötsligt på morgnarna. Och kvar blir bara....jag.
Har faktiskt gått över förväntan under dagarna. Då är hon på gott humör oftast och verkar hyfsat nöjd. Men hela kvällarna har hon vaknat med jämna mellanrum och haft svårt att komma till ro.
Det märks även på andra sätt att hon är lite orolig: Hon är till exempel extremt reserverad mot alla utanför familjen. Är faktiskt otroligt. Så länge vi är själva är hon knappt tyst eller stilla en sekund. Om hon inte babblar på med sitt ba-ba-ba,da-da-da,pa-pa-pa så hörs det gamla hederliga pruttljudet som fortfarande är så kul att göra. Och hon ålar sig fram över golvet, letar hela tiden efter nya spännande grejer att upptäcka.
Men när vi får besök är skillnaden som natt och dag. Då blir hon en zombie. Knäpptyst, apatisk, stillasittande och klängig. Lite såna blyghetstendenser har hon visat förut också men det här är extremt.
Från och med nu blir det hårdträning med nya besökare varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar