Mamma H skriver:
I går var Lilla L och jag på besök hos habiliteringen. Det var vårt tredje besök där och första gången vi skulle träffa sjukgymnasten och logopeden "på riktigt". Känns fortfarande väldigt ovant och konstigt att gå dit. Visst har jag vetat att habiliteringen finns men den har liksom aldrig funnits med i mitt medvetande. Nu är det som att kliva in i en nya värld. Min dotter är inskriven hos habiliteringen. Svårt att ta in. Lilla L är nyvaken och trött när vi sätter oss ner. Jag känner att jag blir stressad av tystnaden i rummet och dom iakttagande blickarna från sjukgymnasten och logopeden. Det känns som om hon ska bedömas. Jag kommer på mig själv med att sitta och hoppas att hon ska visa hur duktig hon är. Hur mycket hon pratar och jollrar och att hon faktiskt visst kan ligga ganska länge på mage nu. Vad spelar det för roll? Under besökets gång blir stämningen i alla fall allt mer avspänd och när vi går därifrån känns det bättre i magen. Och Lilla L har visat hur fantastisk Lilla L just är...
2 kommentarer:
Känner så väl igen mig även om det snart är 9 år sen........
Jag känner också igen mig. Men man vänjer sig och till slut ser man fram emot besöken där ens barn får visa upp hur duktig hon är. L hade en förmåga att visa upp saker på Hab som vi inte hade en aning om att hon kunde.
Skicka en kommentar