Pappa J skriver:
Hon sitter i sin barnstol och äter. På sin vänstra stortå. Utan minsta ansträngning tuggar hon på den och ser lite fundersam ut. Senare sitter hon på golvet med sina ben helt raka så att de bildar ett V framför henne. Plötsligt bestämmer hon sig för att hon vill åla sig bort till andra sidan av rummet, viker sig rakt framåt, lägger ner pannan i golvet (fortfarande med benen kvar som ett V) varpå hon drar benen rakt ut (så hon sitter i split) för att sen börja åla iväg.
Visst hade jag hört att DS-barn kan vara lite mjuka i lederna. Men detta ser ju verkligen spooky ut. Hur är det med er andra föräldrar till DS-barn? Är de lika gummimjuka?
Om ja. Vet ni hur länge det håller i sig? Fortsätter de att vara mjukare än andra eller blir de lika stela som vi med åren?
7 kommentarer:
Precis så gjorde Elvira också. Foten vid huvudet slutade hon med när stolen blev för liten för övningen.
Den andra positionen kan hon nog göra fortfarande ibland, men sällan. Det har blivit mer naturligt att ha benen i vanligare positioner. Det kom nog med krypandet och så småning om gången.
Däremot sover hon ofta på mage med fötterna i skräddarposition, under magen. Som om hon somnat sittande och fallit över.
Känner igen det där precis.
Det händer då och då att M sitter eller rör sig på sätt som "inte går". Ibland sitter han i soffan och lutar huvudet i foten, och har man inte nallen till hands funkar foten rätt bra att gosa med.
M är 3,5 år, längre än så vet jag inte.
Exakt så gjorde Linnéa och gjorde tills hon var fyra hela tiden fast vi så till henne att hon inte fick göra så.
Linnéa sov också i spagat så flera gånger per natt var vi där och "klämde ihop" henne.
Hon kan allt detta fortfarande men nu händer det inte så ofta, pussa tår och sätta foten bakom huvudet är en roligt sagt tycker hon nu, fast hon får inte göra så och det vet hon så hon skrattar gott varje gång vi kommer på henne med dessa aktiviteter.
När tjejerna låg på neo så var det en barnsjuksköterska där som hade en faster med DS som hon gympade med en gång i veckan och då berättade hon att stretching var något som denna DS faster inte fick göra för sin läkare på grund av att hon var så överrörlig i lederna.
Hej!
Nyligen hemkommen från DS-kongressen i Dublin kan jag tipsa om "Happy Strap", ett nypåfunnet hjälpmedel för att förhindra överrörlighet hos barn med DS och därmed förbättra rörelsemönstret hela livet. Mer kan ni läsa på:
www.happystrap.co.za
Irma är också bra vig, det brukar imponera på folk som inte begriper bättre!
Hälsningar,
Malin Dareberg
Tack för era erfarenheter och tips. Det känns som att de flesta känner igen detta.
Men precis som du sa, Malin, så är det många, utan erfarenhet av DS-barn som blir imponerade.
Det låter precis som Sara. Favoriten är när hon sitter i barnstolen vid maten, med båda benen rakt upp, tuggande omvartannat på maten och en tå. Hennes sjukgymnast är inte överförtjust, men skrattar lite och säger att det slutar hon väl med efter ett tag.
Jag kan dock förstå Sara. Om jag kunde skulle det ju vara absolut snabbaste sättet att sätta sig upp.
Sara gör så att hon ligger på mage, vinklar ut benen i splitställning och puttar sig upp i sittande ställning med händerna. Hur snabbt och smidigt som helst. Elitgymnast som yrke? Ja, kanske...;)
Precis som alla andra så känner jag igen det du beskriver. Min dotter som snart är 14 månader gör detsamma när hon ska sätta sig upp, vilket är absolut förbjudet enligt sjukgymnasten. Hos mig blir det självklart dubbla känslor. När min dotter äntligen hittat ett sätt att sätta sig upp själv, ska jag då förbjuda henne och se till att hon gör på ett annat? Nope! Läste även kommentaren om happy strap och vill bara berätta att jag använder ett pannband, typ "svettband" som jag har sytt en söm mitt på. Varje kväll trär jag på det så att det sitter ovanför knäskålarna på min dotter, vilket gör att hon inte kan ligga i "spagat" när hon sover. Fick tipset av min sjukgymnast.
Skicka en kommentar