Mamma H skriver:
Vi har ofta många och långa diskussioner med framförallt vår 6-årige lillebror (men också med storebror) om hur mycket tid man får spendera framför datorn. Han driver linjen obegränsat med tid, föräldrarna vill ha fasta datadagar med bestämda tider. Vi diskuterar fram och tillbaka och försöker kompromissa från bägge håll. Ett undantag finns dock. Så länge man använder datorn för att lära sig nya stödtecken (TAKK) så tycker föräldrarna att det är ok. Vi har installerat Teckenhatten (Hattenförlag) på datorn för att alla i familjen ska lära sig stödtecken. Forskningen visar nämligen att användandet av stödtecken underlättar inlärningen av det talade språket. Den största utmaningen för Lilla L kommer nämligen vara att lära sig prata (hon har dock väldigt bra draghjälp i form av två oavbrutet snackande brorsor). Med tecken får hon dessutom ett sätt att kommunicera fram tills dess att hon lär sig prata. Således tar bröderna H och M chansen att få nyttja datorn och lär sig samtidigt tecken. Det har resulterat i att dom börjar bli riktiga fenor på tecken och fullkomligen sprutar ut nya ord varje dag. Är det månne det som kallas en "win-win-situation"?
3 kommentarer:
Hej!
Vi fick börja lära oss tecken när min dotter, idag 23 år, var 8-9 månader (om jag minns rätt). Vid den tiden var hon ganska frustrerad eftersom hon förstod rätt mycket av det som sades och hände runt omkring. Och hon kunde inte göra sig förstådd! Hon sov ganska oroligt på nätterna den här tiden också.
Vilken befrielse det var för oss alla när hon äntligen kunde förmedla att hon ville dricka - ungen var törstig! Och när hon sedan kunde kravla ut i köket och teckna "kaka" - fullständig lycka ...
Hon började på ett dagis med "öron-barn" och därmed teckentradition. Det var också jättebra.
Tecken har vi haft användning för i många situationer, inte bara för att hjälpa Å med språket.
Vilken fin artikel och vilken underbar blogg!
Min lillebror är 35 år och har DS. Att Per skulle vara på något annat sätt känns helt otänkbart, Per är ju Per och jag älskar honom som han är! Han är fantastiskt duktig på det svenska språket, pratar, skriver och läser mycket och bra. Han pratar till och med baklänges och det mycket snabbare än vi andra. Teckna kan han också, trots att vi andra i familjen inte kan det. Han har lärt sig själv genom teckenböcker!
Jag har precis fått mitt första barn och, trots att jag är 38 år, så gjorde jag inga tester. Varför skulle jag? Jag hade ju ändå inte kunnat ta bort en lten "Lill-Pelle"...
Lycka till!
//Sofie
Hej!
Har precis hittat hit. Vilken fin blogg och vilken söt tjej! Ska bli kul att följa er framöver.
Skicka en kommentar